| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPIKA spi3ka2, v.1 -ade. ((†) pr. sg. ind. spiker Juslenius 226 (1745: spiker fast)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) slå i spikar l. en spik (l. stift o. d.); äv. med obj. betecknande spik osv. (i sht i förb. med prep.-uttr. samt i de särsk. förb. SPIKA I, IN); äv. (i särsk. förb. l. ssg) med obj. betecknande det vari spikar osv. slås. Det är förbjudet att spika i väggarna. Han spikade en handsmidd ekspik genom plankan. (Eng.) To spike .. (sv.) spika. Serenius Fff 2 b (1734); jfr Sahlstedt (1773). Det spikades och piskades alla dagar (före avresan). Heidenstam Karol. 1: 80 (1897). Man fick (enl. gammal folktro på Gotl.) aldrig spika i likkistan, utan allting skulle fogas ihop med träpinnar. FolklEtnSt. 3: 60 (1922). Fyrkantig räfflad dyckert är lämpligast till de flesta spikningar som utförs i slöjden. Ryegård Slöjd. 71 (1957). — särsk. ss. vbalsbst. -ning, i konkretare anv., om förhållandet att spikar är islagna (l. en spik islagen) ngnstädes l. sammanfattande om de islagna spikarna. Weste FörslSAOB (c. 1817). SAOBArkSakkSvar (1981).
2) (i förb. l. ssg med bet.:) gm att slå i spikar l. en spik (l. stift o. d.) fästa l. hopfästa (ngt); äv. med resultativt obj. (se b); äv. oeg. l. bildl. The Benckier schole bortriffwes som äre spijkede widh wäggenn alt vm kringh. HB 1: 190 (1572). Jag ser tig (dvs. Jesus) uphängder, / På korset spikad och fäst. Spegel Pass. 501 (c. 1680). Emellan bielkarne slås ribbor .. hwarupå utan spikning, lägges korta afskurna brädes ändar, uppå hwilka lägges (osv.). König Mec. 94 (1752). Torra prima spikade kalfskinn. KarlstT 1895, nr 1705, s. 4. I hufvudstaden ha redan några af de värsta blodsugarne (dvs. procentarna) spikats vid skampålen genom prässens försorg. GHT 1897, nr 252 A, s. 2. Ett litet hopp — och björnen spikade klorna i stenkanten. Jäg. 1897, 2: 95. Man hade ännu en hel del saker att jobba med kring sommarstugorna: spika luckor för verandorna. Hellström Storm 37 (1935). De sutto på taken och spikade spån. Schulze BöndSvFinl. 85 (1935). — jfr AN-, FAST-, FÖR-, HOP-, IGEN-, IN-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UPP-SPIKA m. fl. — särsk.
a) i förb. spika fast; äv. bildl. Schroderus Os. III. 2: 177 (1635). De stolta, mörka ögonen, det trotsigt höjda hufvudet, ja, sjelfva hånlöjet öfver de vackra dragen (hos den mötande) spikade henne fast på tufvan der hon stod. Hedenstierna FruW 33 (1890). Hedberg VackrTänd. 290 (1943; med avs. på taggtråd).
b) i p. pf. om fönster, dörr, o. d.: igenspikad l. förspikad med reglar, luckor o. d. För Krogdörrn dubbelt lås, min vän, / Tilbultad med bomar och spikad sen. Bellman (BellmS) 1: 192 (c. 1778, 1790). Ack, tom och öde stod vår stuga nu / Med alla fönster spikade. Risberg Vallmo 105 (1906).
c) med resultativt obj.: gm hopspikning av dess delar åstadkomma (ngt); i sht i de särsk. förb. SPIKA IHOP, SAMMAN. Dalin (1854). Kärfva och mörka i åldern de stå, / stormslitna furornas likar, / brottas och blöda än gamla och grå, / tills deras kistor man spikar. Levertin Dikt. 11 (1901). En spelkråka spikar trägen / brudsäng åt sej och sin maka. Malm Bländv. 16 (1926).
d) mer l. mindre bildl.; särsk. (jakt.) med avs. på fågel: tvinga att trycka hårt. Antingen tar hunden stånd och inväntar jägaren, eller också söker den sig på egen hand fram närmare fågeln, som då tvingas trycka hårt (”spikas”) och ej får tillfälle att löpa undan. Jakten 106 (1951).
3) [specialanv. av 2 o. i anv. utgående härifrån] gm spikning anslå (ngt) för (allmän) kännedom o. i anv. utgående härifrån.
a) anslå (skrift l. skriftligt tillkännagivande); numera nästan bl. med avs. på skrift innehållande akademisk avhandling (jämte uppgift om tid o. plats för dennas ventilation): anslå på fakultets anslagstavla; stundom äv. med underförstått obj.; äv. bildl. ÅbSvUndH 68—69: 307 (i handl. fr. 1755). I morgon spikas min disputation. LHammarsköld (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 46. På pelarne (i börshuset i Londons City) äro namnen spikade på de skepp, som äro färdiga att afgå till särskilda kanter af världen. MoB 7: 95 (1809). Då (dvs. när tryckningen av en avhandling blev försenad) höll jag på att ge upp .. hur skall det gå med spikningen! LundagKron. 3: 295 (1955). Watson spikade den tesen att det inte lönar sig att räkna med någon själ eller något andligt .. hos människan. Holmberg OsannolVerkl. 84 (1968).
b) (†) i utvidgad anv. av a, med obj. betecknande tjänst, stipendium o. d.: anslå tillkännagivande om ledighet till ansökning; äv. med obj. o. predikativ: anslå tillkännagivande om att (tjänst osv.) är till ansökan (ledig); äv. med personligt obj.: anslå tillkännagivande rörande viss angiven person (särsk. att denna vid kunskapsprov blivit godkänd); äv.: på fakultets anslagstavla anslå av personen författad avhandling jämte uppgift om tid o. plats för dennas ventilation; särsk. refl., i det bildl. uttr. spika sig för ngt, ss. sitt mål l. program tillkännage ngt. Då en ny witterhets-sekt uppstått, som icke spikar sig för mindre än att omskapa wår witterhet. JournLTh. 1810, s. 1137. Om .. (författaren) rätt minnes, säger man wid wåra Akademier att den spikas, hwars Disputation uppslås på swarta taflan. Därs. Han vill, att jag skall söka den aesthetiska professionen, som blir att spika ledig i Lund. Almqvist Brev 123 (1837). Consistorii Sekreterare lät spika det (dvs. ett visst stipendium) såsom ledigt. Atterbom i 3SAH XXXVII. 2: 469 (1850). Vill Du vara god och skrifva till mig med aldra första då Du får se mig spikad eller också icke-spikad på tabula nigra så skall jag skicka lösen till betyget. Strindberg Brev 1: 22 (1869). Platsen spikades .. ledig i 1, 2 eller flera ämnen. SD(L) 1894, nr 327, s. 6.
c) slutgiltigt fastlägga l. fixera l. bestämma l. fatta beslut om (ngt). I Sverige ha vi redan bundit oss för en .. (mynt-)realisation genom att vi spikat pundet vid 19:40. SvD(A) 1933, nr 355, s. 24. Riksdagen spikade på onsdagen definitivt kungens trontillträdesålder till 25 år. DN(A) 1965, nr 47, s. 3. Det som en gång var spikat som en sanning. Salje LivStränd. 119 (1967).
4) [eg. bildl. anv. av 1; jfr 5] (utföra rörelser o.) frambringa ljud som för(t) tanken till spikning (i bet. 1).
a) (i sht i poesi, mera tillf.) om hackspett: hacka (med ett ljud som liknar ljudet av hammare mot spik). Nu ligger jag på rygg i furuskogen / och hör en ensam hackspett träget spika. Gripenberg SvSon. 92 (1908). Lindorm Tal 17 (1912).
b) tekn. om (bil o. d. med avs. på dess) motor: på grund av självantändning hos det i cylindrarna befintliga bränslet (orsakad av lokal uppvärmning av motorn) avge upprepade, hårda ljud, erinrande om ljudet från hammare l. hacka o. d., knacka. (I Thorshavn kan man) få läsa skyltar på husknutarna: ”5 km um hornid” — det sista en uppmaning till bilarna, som stånkande och spikande och idogt tutande klämmer sig fram genom gator som nästan verkar skräddarsydda åt dem. Vi 1953, nr 25, s. 23. Motor 1982, nr 14, s. 2 (: spikande motorer).
5) [bildl. anv. av 1 (jfr 4) l. möjl. självständig avledn. av SPIK, sbst.1] (†) i det opers. uttr. det spikar i fingrarna, det sticker i fingrarna. ”Det är kallt så att det spikar i fingrarna,” svarade Karin och blåste i sina stelfrusna händer. Hofsten VermlFolkl. 26 (1887).
SPIKA IGEN10 04. till 2: gm spikning (på stadigvarande vis) sätta igen l. tillsluta (ngt). SkeppsgR 1543, s. 26 b. Pappa stod i skjortärmarna i salen och spikade igen lårar. Beskow SvBarn 27 (1896). —
SPIKA IHOP10 04 l. HOP4. till 2 (c): gm spikning hopfoga (två l. flera föremål o. d.); gm hopspikning av delarna åstadkomma l. förfärdiga (ngt); gm hopspikning göra hel; äv. bildl. Lind (1749). (Turisten) fick .. se ångbåten, som de .. höll på att spika ihop nere vid Tornehamn. Didring Malm 1: 124 (1914). Därs. 2: 209 (1915; bildl.). Han kan inte spika ihop en soffa som han legat sönder. Ahlin Markn. 319 (1957). jfr hopspika. —
1) till 1: slå in (spik l. dyl.); äv. bildl.: i åhörares huvud slå l. hamra in (ord). GHT 1897, nr 35, s. 2.
2) till 2: gm spikning innesluta (ngt, äv. ngn) i ngt. Weste (1807). Sällberg Långv. 105 (1894; med avs. på person). —
SPIKA PÅ10 4. till 2: gm spikande fästa (ngt) på ngt. Weste (1807). SDS 1899, nr 599, s. 3. jfr påspika. —
SPIKA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN040, äv. 032. till 2 (c): gm spikning sammanfoga (ngt); gm hopspikning av delarna åstadkomma l. förfärdiga (ngt). Han spikade samman en primitiv bår. Nordforss (1805). IllSvOrdb. (1955). jfr sammanspika. —
SPIKA TILL10 4. till 2; särsk.: tillsluta (ngt) gm spikning, spika igen. VDAkt. 1651, nr 89. Kistorna spikas till. Skottsberg Båtf. 42 (1909). jfr tillspika. —
SPIKA UPP10 4.
2) till 2: gm spikande sätta upp l. (jfr spika, v.1 3 a) anslå (ngt); äv. bildl. Spika upp ett anslag. Lind (1749). Spika up en Disputation. Möller (1790). Se opp; se glad ut, och spika upp läppen med en nubb. Granlund Ordspr. (c. 1880). jfr uppspika.
SPIKA ÖVER10 40. till 2: gm spikning fästa (bräde o. d.) över hål o. d.; gm spikning täcka över (hål o. d.). Han spikade öfver brädet (öfver hålet). Klint (1906). Spika över ett hål i väggen. SvHandordb. (1966).
(3 a) -ÖL. (†) om festmåltid avhållen för att fira akademisk avhandlings spikning. Möller (1790, 1807).
1) person som yrkesmässigt utför spikning. YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952; vid fabrik för tillverkning av trähus). Därs. (vid toffelfabrik).
2) [eg. specialanv. av 1] person som yrkesmässigt spänner ut o. spikar skinn (till torkning). YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952). SvYrkeslex. 2: 263 (1973). —
SPIKBAR. till 1: som kan spikas. Isoleringsplattor .. Puts och spikbara. SvD(A) 1923, nr 151, s. 6. Hesselman HusbyggSthm 72 (1941).
Spalt S 9644 band 29, 1984