Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPIKER, sbst.3, r. l. m.; pl. = (G1R 25: 547 (1555), SamlRönLandtbr. 3: 161 (1779: Spikerne, best.)) l. -krar (KKD 9: 47 (1703: spijkrarnes, best. gen.), Därs. 12: 258 (1704: spikrarna, best.)). (äv. spijker).
Etymologi
[av mlt. spīker (av fsax. spīkari), motsv. mnl. spīker (nl. spijker), fht. spīhhāri (mht. spīcher, t. speicher); av senlat. spīcārium, bildat till spīca, ax (se SPIK, sbst.6) efter mönster av lat. granarium, sädesmagasin, cellarium, skafferi; i ä. tid förekom skörd av säd gm avskärning enbart av axen]
(†) sädesmagasin; jfr KORN-HUS, sbst.1 1. G1R 25: 547 (1555). På then ort war slätt ingen Präst så riker, / Han hade rijkt Wisthwsz, och en lång Spijker. Forsius Fosz 122 (1621). Spikrarna medh Rågen låther jag wisitera. MStenbock (1704) i KKD 12: 258. SamlRönLandtbr. 3: 161 (1779).

 

Spalt S 9648 band 29, 1984

Webbansvarig