Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPILLA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or (Löfgren TenngjH I. 2: 244 (i handl. fr. 1653)).
Etymologi
[av mlt. spille, motsv. fht. spilla (t. spille), biform (med vokalbortfall o. assimilation) till det ord som föreligger i fsax., fht. spinnila (t. spindel), alla med bet.: spindel (se SPINDEL, sbst.2). — Jfr SPIL, sbst.4, SPILLER, sbst.3, SPILLING, sbst.3, SPILLRA, sbst.2]
(†) om spindel (av trä) till svarv l. skruvstycke; jfr SPIL, sbst.4 Löfgren TenngjH I. 2: 244 (i handl. fr. 1653). Wärcktygh af Stheen Former och annor Träredskap(:) .. 1 Swarfwejuul 1 Skrufwestock och Spilla 1 Cirkel. BoupptSthm 1689, s. 193 b (efter kanngjutare). — jfr STOCK-SPILLA.

 

Spalt S 9655 band 29, 1984

Webbansvarig