| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPILLOGE spil3ω~je2 l. SPILLOGIVA ~ji3va, äv. SPILLGIVA spil3~, v. -ger l. -giver, -gav ~ga2v, -givit, -given ((†) spillgift, p. pf. n. sg., Kolmodin QvSp. 2: 129 (1750)). vbalsbst. -ENDE resp. -ANDE, -GIVELSE (†, Lind 1: 96 (1749; i bet. b)), -GIVNING.
(numera bl. arkaiserande l. ålderdomligt) ge (ngn l. ngt) till spillo (se SPILLO, sbst.2 c), tillspilloge; särsk. dels (i ä. bibelöv. o. i därav påverkat spr.) motsv. SPILLO, sbst.2 c α, dels motsv. SPILLO, sbst.2 c β; äv. i fråga om att döda ngn. Man skal intet spildgiffuit sälia eller lösa, thet någhon Herranom til spillo giffuer. 3Mos. 27: 28 (Bib. 1541). (En sörjande änka är) som en spillgifwen Stad, med hwilken man huserar efter wilje. Kenorin Runbom 18 (1729). Min Gudinnas (dvs. lustans) smek och smicker war så sött, / At ryckte, siäl och alt blef spillgift för mitt kött. Kolmodin QvSp. 2: 129 (1750). (En överfallen har) En obestridlig rätt att värja sig / Med våld mot våld, om än med spillogifning / Af bofvens lif, som honom öfverföll. Franzén Skald. 6: 288 (1840). Bajerns hufvudstad skall spillogifvas. Strindberg GA 279 (1900). — särsk. (†)
b) ss. vbalsbst. spillgivelse, om handlingen att ställa ngn under riksakt (se RIKS-AKT, sbst.2). Lind 1: 96 (1749).
Spalt S 9676 band 29, 1984