Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPING spiŋ4, adv.
Etymologi
[sv. dial. sping spångande; sannol. antingen gm anslutning till SPINGA, sbst. l. v., l. gm sekundärt avljud till SPÅNGANDE gjord ombildning av SPRITT, adv., l. SPLITT, adv., i uttr. spritt (splitt) spångande; se SHast i MeijerbArk. 16: 40 f. (1980)]
(vard., i sht i vissa trakter) i uttr. sping spångande, ss. förstärkningsord till adj. (i sht ny); alldeles, fullständigt, helt o. hållet; jfr SPINGANDE o. SPILLER, adv., SPLITT, adv., SPLITTER, adv., SPRITT, adv. Ihre (1769). Man behöfver blott rifva ner .. (ett gammalt hus) der det står och sätta upp det annorstädes, så blir det ganska durabelt och nära nog ”sping spångande” nytt. SthmFig. 1846, s. 27. Lundell (1893).
Ssg (vard., i sht i vissa trakter. Anm. Ssgn uttalas äv. (emfatiskt) ss. två ord spiŋ4 spoŋ4ande): SPING-SPÅNGANDE, p. adj. [sv. dial spingspångande ny (Hof DialVg. (1772))] alldeles, fullständigt, helt o. hållet; i sht ss. förstärkningsord till ny. Denna Lenas mössa är ju spingspångande ny. Knorring Torp. 1: 95 (1843). Strindberg SvÖ 2: 268 (1883).

 

Spalt S 9698 band 29, 1984

Webbansvarig