Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPINK spiŋ4k, sbst.2, n. (Lind (1749) osv.) l. r. l. m. (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.); best. -et resp. -en.
Etymologi
[sv. dial. spink; sannol. avledn. av l. på annat sätt besläktat med SPINKA, v. — Jfr SPINGA, v., SPINKA, sbst.2, SPINSK]
(numera i sht i vissa trakter o. i fackspr.) koll.: vid skärning l. klippning l. täljning o. d. uppkommet avfall i form av små bitar (flisor l. spånor l. splitter l. remsor o. d.), särsk. om träsplitter uppkommet vid huggning av ved o. d.; äv. om späntade stickor; jfr SPILL, sbst.3 2, SPINKA, sbst.2, SPINT, sbst.2 Schroderus Dict. 83 (c. 1635). Sådant Ämnesjärn, som .. (man) låtit sammansmällta af det Spink och Järnskro, som faller hos Hofslagare. Rinman JärnH 440 (1782). Weste FörslSAOB (c. 1817; om avfall av läder). (Tjärdalen) täckes .. med ett lager av spink, vilket erhållits som avfall vid tjärvedens tillredning. Bergström Kol. 130 (1922). Den korg, där modern samlade alla små olikfärgade tyglappar och spink från sin ständiga sömnad. Holmström BarnMödrManf. 71 (1928). GBergman i ANF 56: 218 (1942; om späntade stickor; uppgivet ss. sydlig provinsialism). Isaksson KvHuset 67 (1952; från hattstomme, vid tillklippning). — jfr HORN-, LÄDER-, PAPPERS-, SILVER-, SKINN-, SKO-, SÅG-SPINK m. fl. — särsk.
a) om ribb (se d. o. 2) utgörande avfall från sågverk (o. använd ss. kolved l. för eldning); jfr BAK, sbst.2, SPILL, sbst.2, SPINT, sbst.2 slutet. SDS 1899, nr 403, s. 1. Nils, en pojk i femtonårsåldern släpade undan spink och bakar (vid sågverket). Johnson Här 37 (1935).
b) (i sht förr) i uttr. nappa spink, om ett slags lek. Nappa Spink. .. En person ställer sig på golfvet och en annan håller för hans ögon. De öfriga nappa och rycka honom, en i sender, och han gissar hvem som gjort det. När han träffat rätt, aflöses han af den han gissat på. SvForns. 3: 420 (1842). Hirn Barnlek 370 (1916).
c) bildl. Magen var nog så stor och duktig, men armar och ben var idel spink, och fattigmanhyn blef allt gulare. Törnblom Rall. 76 (1909).
Ssgr (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. De flesta av de nedan anförda ssgrna kan äv. hänföras till spinka, v.): A: SPINK-BIT. bit utgörande (del av) spink. KatalÅhlénHolm 35: 234 (1915). Spinkbitar från skräddarbordet. Larsson i By Sock. 46 (1923). —
(a) -BRYGGA. brygga (se brygga, sbst.1 2) över vilken spink köres. Johnson Nu 201 (1934; vid tegelbruk). —
(a) -GRUBBA. (förr, i Norrl.) grubba (se grubba, sbst.) för bränning av spink. NorrbP 1894, nr 56, s. 2. —
(a) -KAJ. (förr) kaj för (uppläggning o.) lastning av spink. Johnson Slutsp. 342 (1937). —
(a) -KÖRARE. (förr) vid sågverk: arbetare med uppgift att köra ut o. lägga upp spink. Ansikten 190 (1932). —
-LAGER. lager (se lager, sbst.3 1) av spink; särsk. om sådant lager av spinkved i tjärdal. JernkA 1907, s. 343 (i tjärdal). —
(a) -LASTARE. (förr) vid sågverk: arbetare med uppgift att lasta spink för utkörning. Sågverksminn. 43 (1948). —
(a) -POJKE. (förr) vid sågverk: pojke som tog hand om spink. Johnson Här 123 (1935). —
-VED. (spink- 1889 osv. spinke- 1942 (angivet ss. provinsiellt)) ved utgörande l. framställd av spink; särsk. till a. WoL 1285 (1889). Ytterst (i tjärdalen) lägges ett skikt kådfattig affallsved, s. k. spinkved. 2NF 29: 226 (1919). Varins mor vände sig om med ett fång spinkved i famnen. Nilsson HistFärs 116 (1940). GBergman i ANF 56: 218 (1942; om späntad ved; angivet ss. sydlig provinsialism).
B: SPINKE-VED, se A.

 

Spalt S 9701 band 29, 1984

Webbansvarig