| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPINKA spiŋ3ka2, sbst.1, om person f., om djur f. l. r.; best. -an; pl. -or.
(numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) = SPINK, sbst.1 1. De mindre Foglar, såsom Grå-sparfwar, Tättingar och Spinkor. PH 3: 1762 (1741). jfr HAMP-SPINKA.
2) om spinkig kvinna l. flicka. Lind 2: 842 (1749). Jag ynkliga lilla spinka till kvinna! Arnér Verkl. 37 (1965).
Spalt S 9702 band 29, 1984