| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPJÄLA spjä3la2, v. -ade (Linné Sk. 38 (1751: spjälade, p. pf. pl.) osv.), i p. pf. äv. (föga br.) spjält (Levertin Leg. 21 (1891: spjälta, sg. best.; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) sönderdela (ngt) i spjälor, göra spjälor av (ngt), spjälka; äv. med obj. betecknande resultat: åstadkomma (spjälor o. d.) gm sönderdelning; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; numera företrädesvis i särsk. förb. Landtmannen brukar spjälade stickor af god och lätt-klöfd furu, i stället för ljus. Linné Sk. 38 (1751). (Sv.) Spjäla .. (t.) zerspalten. Auerbach (1913). Cannelin (1921). — jfr AV-SPJÄLA. — särsk. (†) refl., i utvidgad anv.: klyva sig, spricka. När Bromsen skall krypa ur Puppe-huden, spjälar denna sig långs efter. Fischerström 3: 142 (1783). Meurman (1847).
2) förse l. spänna ut (ngt) med en l. flera spjälor; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande en l. flera spjälor; äv. abs.: sätta upp spjälor o. d.; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd l. utspänd med en l. flera spjälor (äv. övergående i bet.: bestående av spjälor); förr särsk.: brädfodra (rum o. d.); jfr SPJÄLKA, v. 3. Än en dagh at Spiäla barnakamare. Rudbeckius Dagb. 130 (1635). Sängarne (på ett barnbördshus) äro af träd, .. tunga och bastanta, med spjelad träbotten. Hygiea 1842, s. 599. Det är af wigt (vid anordnande av katsor) att pålningen och spjelningen sker med omsorg. UpprFiskaren 46 (1847). Stockfisk af Långa spjälas eller spiras med trästickor för att ej hoprulla sig. Ekenberg (o. Landin) 282 (1889). De klumpiga djunkerna med sina spjälade, af hafsbrisen fyllda segel. Nyström NKina 1: 10 (1913). Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 142 (1934). — jfr AV-, UPP-SPJÄLA. — särsk. motsv. SPJÄLA, sbst. 1 a: lägga spjälförband på (skadad kroppsdel l. kroppsskada l. person l. djur); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med spjälförband; jfr SPJÄLKA, v. 4. Lind (1749). Att spjela benbrott. SD(L) 1896, nr 453, s. 2. (Hon) förstod sig på att bota sjuka lammungar och spjäla deras avbrutna ben. Lagergren Minn. 1: 37 (1922). Det var en svår tid då han låg spjälad men han tappade dock inte humöret. Nilsson Bokh. 382 (1937).
SPJÄLA UT10 4. till 2: spänna ut (ngt) med en l. flera spjälor. Boberg Varg. 42 (1934). jfr utspjäla.
Spalt S 9855 band 29, 1985