Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPOKTER l. SPÖKTER, pl.?
Ordformer
(spokter 1755—1891. spåkter 1762—1804. spökter 1824—c. 1870)
Etymologi
[möjl. (liksom ä. d. spøjte, spruta) av nl. spuit, spruta (mnl. spoite), till spuiten, spruta (mnl. spoiten), besläktat med SPUTA, v. -kt- är i så fall att fatta ss. ljudsubstitution för -jt- i sådana dial. där riksspråkets -kt- motsvaras av -jt- (t. ex. i knäjt, knekt, löjta, lykta); anledningen till benämningen är att den ihåliga stjälken av lekande barn kunnat användas till spruta; jfr BHesselman i NysvSt. 1922, s. 176]
(†) växten Anthriscus sylvestris (Lin.) Hoffm., hundkäx, hundloka. Linné Fl. nr 257 (1755; från Gbg). Wahlenberg FlSv. 182 (1824; från Hall.). Post Ogräsv. 88 (1891).

 

Spalt S 9896 band 29, 1985

Webbansvarig