| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPORTING spor4tiŋ, adj.
(numera föga br.) som utövar l. är intresserad av sport; som är förenligt med (god) sport l. som anstår en (god) sportsman; med sakligt huvudord: sportbetonad l. sportmässig, sport-. Bland ekipage, körda i enbet (på hästutställningen i Sthm), utmärkte sig grefve Reinhold von Rosens sporting phaëton som ett i de minsta detaljer korrekt herrekipage. TIdr. 1895, s. 174. Där sökte sig .. (doktorn) in i golfklubbans säregna rytm .. Och där var .. (löjtnanten), förekommande, vänlig, sporting som alla människor i det fagra Djursholm. NDA(A) 1933, nr 275, s. 11. Både motståndarna och publiken voro sporting i högsta grad. IdrBl. 1935, nr 3, s. 10.
Spalt S 9970 band 29, 1985