Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPOTTLIG l. SPOTTELIG l. SPOTTSLIG, adj.; adv. = (Lindschöld Vitt. 188 (c. 1685)), -A (OPetri PGalle K 3 b (1527), Schultze Ordb. 4833 (c. 1755)), -EN (Svart G1 117 (1561), Schultze Ordb. 4833 (c. 1755)).
Ordformer
(spos- (-sz-) 1588—1636. spott- (-å-, -t-) 1539—1671. spotte (-å-, -t-) 1527—c. 1880. spotts- (-å-, -ts-, -tz-) 1536—1747. — n. sg.: -ligit (-itt, -ett) 1536—1730. -ligt 1634—c. 1880)
Etymologi
[jfr d. spottelig, fvn. spottligr, nor. spottelig, mlt. spötlīk, adj., spötlīken, adv., mht. spotliche, adv., t. spöttlich; avledn. av SPOTT, sbst.3; formerna med -s- möjl. eg. etymologiskt identiska med SPOTSKELIG (jfr etymologisk parentes sp. 9983 beträffande ssgsleden SPOTTS-)]
(†) som ger uttryck åt l. innebär gyckel l. förlöjligande l. hån l. förakt l. skymf l. skändning; äv.: som möts av l. anses förtjänt av gyckel osv., löjlig, skamlig, vanhedrande, neslig; jfr SPOTSK, SPOTTIG, adj.3 OPetri PGalle K 3 b (1527). Medh spottligitt löije. KyrkohÅ 1909, MoA s. 74 (1539). (Darius) sende .. Alexandro triggiahanda spotzligh skenck, itt rijs, en boll och itt stycke gull. LPetri Dryck. C 4 a (1557). (Det är) spottligit och hånligit .. att Kongen sampt höghre och läghre Ständer .. löpa tillsamman som een hoop fää eller druckne bönder. RA II. 2: 87 (1617). Mester Hans Koster .. haffuer .. spotteligenn om nathetidh skr[iat] och medh spele(men) lupett [omkring] medh [olydh] och rop wnder satt wacht. TbLödöse 539 (1619). Där dedh nu länger dröyes, hafver E. Kongl. M:tt inthet annatt ähn meutination (dvs. myteri) och en så spottlig som fahrlig retrette att förmodha. AOxenstierna 6: 424 (1631). Den Prageske freden .. ähr ständerne spottlig. Därs. 14: 76 (1635). Spotteligt spörsmål får spotteligt svar. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. i uttr. göra l. visa ett spotteligt ansikte, visa en min som ger uttryck åt gyckel osv. Schultze Ordb. 4833 (c. 1755).

 

Spalt S 9993 band 29, 1985

Webbansvarig