Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRASSLA, v.1, äv. SPRATTSLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(sprasl- 1541—1784. sprassl- 1732—1828. spratsl- 1753)
Etymologi
[fsv. sprazla, sv. dial. sprassla; motsv. nor. dial. sprasle, lt. spratteln osv. (se SPRATTLA, v.1); formen sprattsla sannol. kontamination av sprassla o. SPRATTLA, v.1 — Jfr SPRASSLA, v.2]
(†) sprattla (se SPRATTLA, v.1 1); äv. ss. beteckning för förflyttning: sprittande l. sprattlande fara l. (för)flytta sig (anträffat bl. oeg. om ngt sakligt). Han droogh honom (dvs. fisken) på landet, och han spraslade ther för hans fötter. Tob. 6: 4 (Bib. 1541). Spegel GW 90 (1685: spraslar hjt och djt; om stöpt bly på en järnplåt). Heinrich (1814).

 

Spalt S 10004 band 29, 1985

Webbansvarig