SPRINKEN, sbst. pl.
Etymologi
[sannol. av ett icke anträffat (mh)t. l. (m)lt. sprinken, samhörigt med ä. t. sprenken, pl., galler(stänger) för fönster; jfr fris. sprenk, pinne l. spjäla (i staket l. stege), d. dial. sprinker, pl.: tvärlister på kvarnvinge (inlånat), ävensom mht., ä. t. sprinke, fågelsnara, o. fht. springa, dets., eng. springe, dets.; till SPRINGA, v., l. SPRÄNGA (-nk- utvecklat ur ä. -ngj-); jfr SPRÄNKLA]
(†) om vissa (ribb- l. spjälformiga?) delar av harnesk (se d. o. 1). Sprincken till Pantzerbarssor (,) Messingz Nagler och allehande tilbehör förr Kongl. M:ttz eigne harnesch (beställes i Tyskl.). HSH 27: 49 (1563). (jfr: Axell Sprincken (dvs. delar för axelparti på rustning). Därs.).
Spalt S 10128 band 29, 1985
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
