Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRITA spri3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Risingh LandB 34 (1671) osv.) ((†) -er GävleDomb. 178 (1636), BlBergshV 18: 140 (1687)).
Ordformer
(förr äv. sprijtt-)
Etymologi
[sv. dial. sprita (i bet. 2); till SPRITA, v.3 — Jfr SPRITHAKE, SPRITTHARKE]
1) (†) motsv. SPRITA, v.3 I 1, om knoppförsedd telning av växt, skott. Risingh LandB 34 (1671; i fråga om vinranka).
2) (†) motsv. SPRITA, v.3 I 2, om utspretande del av ngt. (En) hopwriden halmkärfwa med långa spritor. Broman Glys. 1: 376 (1719).
3) (numera bl. i fackspr.) om var o. en av ett antal färgfläckar l. färgstrimmor; jfr SPRITA, v.3 I 2, 4. Buken (hos göktytan) wisar sig liusguhl, med bruna spritor. Broman Glys. 3: 406 (c. 1740).
4) (förr) motsv. SPRITA, v.3 I 5: stelnad skiva av metall (l. slagg) avdragen vid spritning från smält metallbad (se d. o. 2); i sht om en vid garning av koppar erhållen sådan skiva. 8 spriter garkopper. GävleDomb. 178 (1636). Det Järnet räknas för bäst, som ger tunnaste spritorna, ifrån 1/2 till 2 tum tjocka. Rinman JärnH 895 (1782). Skifvor, eller Spritor, kallas de tunna hällar af kopparskärsten, eller slagg, som hvarftals slitas eller spritas af desse ämnen; äfven de skifvor af koppar, som fås vid garning. Dens. 2: 664 (1789). Helmfrid Holmen. 78 (1954; om ä. förh.). jfr JÄRN-, KOPPAR-SPRITA.
Ssgr (Anm. De till 4 hänförda ssgrna kan äv. hänföras till sprita, v.3): (4) SPRIT-GAFFEL. (förr) jfr -tång. Rinman 1: 834 (1788). —
(3) -GYLLEN. (föga br.) gyllen (se gyllen, sbst.3) med spritstrimning. Dagen 1915, nr 334, s. 6. —
(3) -STRIMNING. (numera bl. tillf.) trädg. om förhållandet att äpplen har solfjäderformigt ordnade strimmor. Eneroth Pom. 2: 20 (1866). —
(4) -STÅNG. (förr) jfr -tång. Rinman 1: 583 (1788). —
(4) -TÅNG. (förr) tång varmed sprita upplyftes från härden. Keventer Koppargårn. 32 (1762).

 

Spalt S 10148 band 29, 1985

Webbansvarig