| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRITA spri3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i sht i fackspr.) motsv. SPRIT, sbst.3 2: försätta (ngt) med sprit, tillsätta sprit till (ngt); äv. dels: behandla (ngt) med sprit, dels: lägga (ngt) i sprit, spritlägga. WoJ (1891). (I tången fanns) många djur som vi tog vara på och spritade på flaskor och burkar. GbgP 1949, nr 325, s. 22. Inom bokbinderiet förekommer ofta spritning vid arbete med impregnerad klot, t. ex. avtvättning av pärmens inslag med sprit. GrafUppslB (1951). jfr O-SPRITAD.
2) (om ä. förh.) motsv. SPRIT, sbst.3 2: införa förgasad sprit i (gas) för att öka gasens värmevärde; i sht ss. vbalsbst. -ning. Bland öfriga till (Klaragas-)verkets drift hörande anordningar må nämnas ett karbureringsrum för gasens karburering och spritning. SthmBelysn. 66 (1903). 2NF 17: 107 (1912: spritning).
3) (vard.) motsv. SPRIT, sbst.3 3: dricka sprit; i sht: dricka sprit till övermått, supa. CVAStrandberg 4: 100 (1857). Jag tror bestämdt inte det är bra att du spritar så mycket på förmiddagen. Benzon Lundag. 14 (1888). (Ynglingen) har varit skötsam, varken spritat eller rökt. ÖgD 9/2 1943, s. 3. Harrie LegBengtsson 32 (1971).
Spalt S 10149 band 29, 1985