Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRITTANDE sprit3ande2, adv.
Ordformer
(-ande 1798 osv. -ende c. 1755)
Anm. Det hos Schultze Ordb. 4801 (c. 1755) anträffade uttr. sprittende på ny torde bero på kontamination med uttr. på nytt.
Etymologi
[sv. dial. sprittande; utvidgning av SPRITT, adv., med anslutning till SPRITTA, v.2 (i bet. 4 b β), l. till p. pr. av SPRITTA, v.2 (i bet. 4 b β); se SHast i MeijerbArk. 16: 56 f., 60 ff. (1980)]
(numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat o. vard.) ss. förstärkningsord till ny l. full o. d.: alldeles, precis; jfr SPRITTA, v.2 4 b. Schultze Ordb. 4801 (c. 1755: sprittende ny). Colport. 1798, nr 1, s. 3 (sprittande ny; om nyhet). Mig gaf hon en sprittande ny dukat. Lindegren 2: 175 (1806). Lifvet låg sprittande fullt af fröjd. Tavaststjerna NVers 7 (1885).

 

Spalt S 10166 band 29, 1985

Webbansvarig