Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRUTA sprɯ3ta2, sbst.2, förr äv. SPRUTTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SPRUT, sbst.4
Ordformer
(sprut 1741 (: Bog-lin-sprut). sprut- (-uu-) i ssgr 1691 (: sprutaglet, best.)—1796 (: Sprutlödror, pl.). spruta 1691 (: Bouglijn sprutor) osv. spruttha 1543)
Etymologi
[sv. dial. spruta, hörn på segel; av lt. sprut, bolinspruta, motsv. nl. spruit, skott, gren (av vattendrag l. blodkärl l. rörledning), tåg som kan uppfattas ss. förgrening av annat tåg (särsk.: boglinspruta), till spruiten, skjuta skott, skjuta upp (se SPRUTA, v.)]
sjöt. dubbel hanfot (i sht till bolin). SkeppsgR 1543, s. 5 b. Boglinor med sprutor. Roswall Skeppsm. 1: 191 (1803). Jungberg (1873). — jfr BOLIN-, KORT-, LÅNG-SPRUTA.
Ssgr (sjöt.): SPRUT-BAND. jfr band, sbst.1 18. Rajalin Skiepzb. 190 (1730). —
-LAPP. om förstärkning av segel på ställe där bolinlöddra är fäst. Rajalin Skiepzb. 190, 199, 201 (1730). —
-LÖDDRA. löddra vari ända av spruta är fäst; oftast om bolinlöddra. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 142 (1796). —
-TACKEL. (-taglet, sg. best. 1691 (: sprutaglet)—1698. -taglen, pl. best. 1691) (†) nockgårding (fäst vid segel i höjd med spruta till bolin); äv. i uttr. stora spruttacklet, till storseglet hörande nockgårding. Store sprutaglet. Rålamb 10: 47 (1691). Rosenfeldt Tourville 79 (1698).

 

Spalt S 10180 band 29, 1985

Webbansvarig