Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRÄCKLA spräk3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sprek- c. 1600 (: Ighelkutz spreklor)—1798. spräck- 1745 osv. spräk- c. 1645)
Etymologi
[fsv. spräkla, sv. dial. spräckla; jfr nor. dial. sprekla, nyisl. sprekla, mht. spreckel (t. sprekkel), t. dial. spräckel, eng. spreckle; besläktat med SPARGERA o. SPRAKA, v. — Jfr SPRÄCKEL, SPRÄCKLA, v., SPRÄCKLIG, SPRÄCKLING]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten fläck. Loar äre aff Wargaart, på Ryggen hafwer han många hwijta Spräklor, nästan som på ett Panterdiur, men icke så stort, ty han är medelmåttig til wäxt. IErici Colerus 1: 74 (c. 1645). Eider-Dun sågom wi wid Gården Malms, sådana, som de ligga i sielfwa Boet: Dunen woro grå med hwita spräcklor. Linné Gothl. 213 (1745). Mellan-Skarfven .. Lik .. (storskarven), men med hvita spräcklor på halsen, och hvit halsduk från ena till andra ögat. Ström SvFogl. 80 (1839). Meurman (1847). — jfr IGELKOTTS-SPRÄCKLA.
Ssg (†): SPRÄCKLE-LAV. laven Opegrapha varia Pers. (som är fläckig). Acharius Lich. 20 (1798).

 

Spalt S 10305 band 29, 1985

Webbansvarig