Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRÄG sprä4g, adj. -are.
Etymologi
[sv. dial. spräker, spräk, spräg, modig, gladlynt, språksam, lysande, glänsande, rödblommig; jfr fvn. sprækr, livlig, nor. dial. spræk, frisk, livlig; sannol. i avljudsförh. till SPRAKA, v. (o. innehållande samma germ. sprēk- som SPRÅK)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) röd. Lind (1749). Hon var spräg om kinderna som en pioneros, hade ljust hår och vänliga ögon. Landsm. 1: 246 (1879).

 

Spalt S 10307 band 29, 1985

Webbansvarig