| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÄNG, sbst.2, n.; best. -et.
(†)
2) motsv. SPRÄNGA, v.1 I 7 q, 9, 11 a, eg. i fråga om omåttligt ätande (så att magen är nära att spricka).
a) i förbindelse med antonymen sväng i bildl. uttr. för att beteckna att ngn får l. har l. ger (för) mycket resp. (för) litet av ngt; särsk. i uttr. ge somliga sväng, somliga spräng, för att beteckna att ngn är snål l. sträng l. hård mot l. har misshag till somliga men är givmild l. generös l. nådig mot andra; jfr SPRÅNG, sbst.1 III. Det vore nyttigt att k. Erik komme lös. Denne konung gifver somliga sväng, somliga spräng. VgFmT I. 6—7: 10 (1576; angivet ss. yttrat av E. XIV:s anhängare E. Gyllenstjerna 1575). Stundom swäng och stundom spräng .. (dvs.) Ahntingen för mycket eller för lijtet. Grubb 914 (1665).
b) i uttr. i spräng: omåttligt l. väldigt mycket o. d. Weste (1807). Arbeta, äta i spräng. Dens. FörslSAOB (c. 1817).
3) (motsv. SPRÄNGA, v.1 I 9), i (äv. hyperboliska) uttr. i spräng l. uti spräng l. till sprängs, ss. bestämning till verb med (refl.) obj.: fördärvad. Tagh en Ormetunga then ther vthur en lefwandes Orm slijten är .. så länge tu then samma öfwer Hästen i Watn låter flyta, så länge dricker han sig ey til sprängs. Hildebrand MagNat. 122 (1650). Man måste lee buken i spräng när han dansade. SvBrIt. 1: 81 (c. 1700). Hästarne måste tjudras (på ärtlandet), eljest äta de sig uti spräng utaf et sådant hett och mächtigt bete. Serenius EngÅkerm. 213 (1727). Slit sönder värjor och gehäng, / Och den dig hindrar gif en släng: / Hans ord och tal til löje vräng / Och skratta dig deråt i spräng. Manderström PoetArb. 71 (1769, 1788). (Han) Red, tolf år gammal, ök i spräng. Leopold 2: 362 (1794, 1815).
4) motsv. SPRÄNGA, v.1 II 1, i fråga om hastigt l. häftigt ridande l. körande med häst o. d.; i uttr. i spräng: hastigt l. fort l. i ilande fart o. d. Köra .. i spräng. Weste FörslSAOB (c. 1817).
Spalt S 10308 band 29, 1985