Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRÄNGLA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(spreng-)
Etymologi
[sv. dial. sprängler, pl., snaror för fångande av småfåglar; av ä. t. sprengel, biform till sprenkel (se SPRÄNKLA); jfr ä. t. springel, biform till sprinkel (se SPRÄNKLA)]
(†) spränkla. Man .. upphängde buren, fullsatte honom äfvensom trädens grenar med sprenglor (vid fågelfänge). CFDahlgren 4: 142 (1831); jfr Karlfeldt i 3SAH 33: 82 (1921). Genom några utsatta sprenglor lyckades det honom att fånga en steglitsa. CFDahlgren 5: 43 (1832).

 

Spalt S 10345 band 29, 1985

Webbansvarig