| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÄTTA sprät3a2, v.2 -ade, äv. -er, sprätte, sprätt, sprätt (pr. sg. akt. -ar Schultze Ordb. 4800 (c. 1755) osv.; -er Schroderus Comenius 504 (1639) osv. — pr. sg. pass. -as Acrel Sår 301 (1745: upsprättas) osv.; -es Juslenius 303 (1745) osv. — imper. sprätt Scherping Cober 2: 431 (1737) osv.; sprätta StKokb. 276 (1940) osv. — ipf. -ade Schultze Ordb. 4800 (c. 1755) osv.; sprätte HusgKamInventSthm 1626, s. 5 a (: Spretes, pass.) osv. — sup. -at Lind 2: 180 (1738: Söndersprättadt) osv.; sprätt 2SthmTb. 7: 339 (1587: söndersprätt) osv. — p. pf. -ad BoupptSthm 26/2 1655 (: sondersprettat) osv.; sprätt (-dt) HH 2: 21 (1548: Söndersprette, pl.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (numera bl. tillf., Schultze Ordb. 4801 (c. 1755) osv.).
1) i fråga om föremål vars delar förenats l. föremål som fästs vid annat (gm sömnad) med tråd o. d.: lösgöra (ngt från l. ur ngt) gm att (med kniv l. sax o. d.) ta upp söm(mar) l. skära av tråd(ar) o. d. (äv. i uttr. sprätta lös ngt); äv.: ta upp söm(mar) i (ngt, särsk. klädesplagg); äv. abs.; äv. i uttr. sprätta på ngt, (arbeta med att) ta upp söm(mar) i ngt; i sht förr äv. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om resultatet; jfr 2. Stundom spretter han (dvs. skräddaren) vp, och sömar spretningen åter tilhopa igen, och fållar thet. Schroderus Comenius 504 (1639). Att få manchetter och krås från skjortorna sprättade talte jag vid jungfrun i huset. Tersmeden Mem. 4: 95 (c. 1790). VetAH 1804, s. 83 (: lös). Sprätta kläder. Dalin (1854). De stora pojkarne .. sprättade knapparne ur de mindres kläder (i syfte att använda dem som spelbrickor). Adelsköld Dagsv. 1: 65 (1899). Mest såg jag henne sprätta på och ändra gamla klädningar. Lundberg-Nyblom Fyrisån 10 (1931). Höijer Solv. 214 (1954; abs.). — jfr AV-, BORT-, FRÅN-, SÖNDER-, UPP-, UR-, UT-SPRÄTTA o. AV-SPRÄTTNING. — särsk. mer l. mindre bildl. CAEhrensvärd Brev 2: 72 (1795).
2) i utvidgad anv. av 1, i fråga om att skära l. slita l. riva (o. i anv. som ansluter sig härtill); särsk. dels med avs. på klädesplagg l. skodon: skära upp o. ta av, dels med avs. på skinn: skära lös l. flå av (av djur l. del av djur). Ditt hår skall ryckas bort till sjelfva roten, / Och dina stöflor sprättas strax af foten. MarkallN 2: 117 (1821). Jag kommer .. att sprätta ögonen ur eder, liksom man sprättar knappar ur gamla rockar. Blanche Våln. 521 (1847); jfr 1. Han stod .. och sprätte skinnet af en storväxt ulf. Högberg Vred. 2: 140 (1906). — jfr AV-, UPP-SPRÄTTA. — särsk.
a) med avs. på ngt sammanvikt: skära upp l. sönderdela (längs vecket); företrädesvis i den särsk. förb. SPRÄTTA UPP o. ss. senare led i ssgn UPP-SPRÄTTA. Dalin (1854). Sundén (1891).
b) med avs. på fisk.
α) i den särsk. förb. SPRÄTTA UPP.
β) (i vissa trakter) skära upp (o. avlägsna inälvorna ur); rensa; äv. abs.; jfr SPRÄTTA UPP 2 b. Det wore önskligt att fisken alltid kunde sprättas (uppskäras) och inelfworna (Sauet) uttagas, strax efter sedan den är fångad. Ekström AfhFiska 130 (1845). Såväl slaktning, det vill säga strupskärning och sprättning av fisken, som saltning ombord hade .. (på 1860-talet) länge tillämpats .. av bohusfiskarna. Hasslöf SvVästkustf. 353 (1949).
c) med avs. på hål o. d.: åstadkomma l. råka åstadkomma gm skärande; särsk. i uttr. sprätta hål på ngt. Weste (1807). Sprätta hål på en böld. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Du får vara försiktig, så du inte sprättar hål på tyget. Östergren (1944).
d) (numera bl. tillf.) i uttr. sprätta ihjäl ngn, döda ngn med eggvapen o. d. Krig är blott att sprätta folk i hjel. CVAStrandberg 5: 86 (1862; eng. orig.: War’s a brain-spattering, windpipe-slitting art).
1) till 1: sprätta lös o. ta av (ngt från l. av ngt). 2 wåder Spretes Her af. HusgKamInventSthm 1626, s. 5 a; möjl. icke särsk. förb. BoupptSthm 1669, s. 201. Sprätt af gallonerne af skuldrorna, betala ther med någon del af skulderna. Scherping Cober 2: 431 (1737). Sprätta av floret från hatten. Östergren 1: 213 (1915).
2) till 2: skära upp o. ta av (klädesplagg l. skodon o. d. av kroppsdel). (K. XII) räckte fram de uppsvullna fötterna och lät sprätta av stövlarna. Heidenstam Svensk. 2: 217 (1910). —
SPRÄTTA BORT10 4. till 1: gm att sprätta ta bort (ngt från ngt). Porthan BrCalonius 150 (1794). jfr bortsprätta. —
SPRÄTTA IFRÅN10 14, äv. FRÅN4. till 1: sprätta bort (ngt). Weise 1: 55 (1769). Widegren (1788: från). jfr frånsprätta. —
SPRÄTTA OPP, se sprätta upp. —
SPRÄTTA SÖNDER10 40. till 1: sönderdela (ngt, i sht klädesplagg) gm att sprätta upp söm(mar); äv. abs. Botvidi 24Lijkpr. r 1 b (1619, 1628). Martinson KärlekKr. 273 (1947; abs.). jfr söndersprätta. —
SPRÄTTA UNDAN10 32, äv. 40. [fsv. sprätta undan] till 1, 2: gm att sprätta ta lös o. föra undan (ngt). (Han) tog .. till slidkniven, sprättade undan fällen en bit över bogen och skar loss ett köttstycke. Rosendahl Lojäg. 9 (1956). —
1) till 1: ta upp (söm l. stygn); ta upp söm(mar) i o. därigm sönderdela l. öppna (ngt), äv. i uttr. sprätta upp ngt i sömmarna; äv. abs.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr sprätta, v.2 1 slutet). Schroderus Comenius 504 (1639; abs.). Skall sjelf jag sprätta opp / Min dårskaps wäfnad? Hagberg Shaksp. 3: 87 (1848). (Hon) började långsamt sprätta upp de röda styngen. Hedenstierna Jönsson 185 (1894). Ester (satt) med en sax i handen och sprättade helt försiktigt upp ett par centimeter söm. Hedberg VackrTänd. 73 (1943). Fatab. 1953, s. 27 (: i sömmarna).
2) till 2: skära upp l. slita upp (ngt, äv. ngn); äv. med saksubj.; äv. bildl. (ngn gg refl., i uttr. sprätta upp sig, yppa sina innersta tankar). Björner An 21 (1737). Ett .. försök .. (att klättra över ett staket) skulle ha stora utsikter att resultera i ett ofrivilligt harakiri, om inte redan den taggiga ståltråden öfverst sprättat upp en. SD(L) 1905, nr 123, s. 1. När .. (K. XII) kom hem till tältet, måste stöveln sprättas upp kring den svullnade foten. Heidenstam Svensk. 2: 193 (1910). Han gick upp till förbundets kaplan .. och så sprättade han upp sig fullständigt, lät det strömma fram alltsammans. Giertz Kyrkofr. 61 (1935, 1939). StKokb. 276 (1940; med avs. på fiskbuk). En röst sprätte upp honom från huvud till fot och han var nära att skrika av skräck. Hammenhög Torken 95 (1951). särsk.
a) till 2 a: skära upp (ngt sammanvikt); ofta i utvidgad anv.: skära upp arken i (bok o. d.) l. skära upp kuvert till (brev). Weste (1807). Mot framsnittet behöver försättspapperet icke sprättas upp, det sker när boken skäres. Key Amatörbokb. 38 (1929). Då hon kom in i hallen igen tog hon brevet .. sprättade ordentligt upp det med brevöppnaren. Johnson GrKrilon 90 (1941).
b) till 2 b α, med avs. på fisk: skära upp (o. ta ur inälvorna ur); jfr sprätta, v.2 2 b β. Så börjas rensningen. Män och kvinnor med långa knifvar i händerna stå framför långa bord ute på bryggan och sprätta upp fisken. LbFolksk. 252 (1899). —
SPRÄTTA UR10 4, äv. UTUR04. till 1: sprätta lös o. ta ur (ngt ur ngt); äv. abs. Envallsson Julaft. 2 (1801: utur; abs.). (Officerare som degraderats) måste sprätta ur knapparne. Hultin Minn. 17 (1872). jfr ursprätta.
1) till 1: kniv använd l. avsedd att sprätta upp sömmar o. d. med; jfr 3. 1 dussin Sprättknifvar med etsade blad. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 47; möjl. till 2. Knös Elfv. 38 (1852).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2). Domaren klyfver det äkta bandet med lagens sprättknif. Locke ÖsterlFrukt 157 (1876). —
-NÅL. sömn. för uppsprättning av sömmar o. d. använt litet kloformigt redskap med en längre smal o. böjd skärande del. StSyHandarbB 34 (1972).
Spalt S 10356 band 29, 1985