| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPUT spɯ4t, sbst.1, om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (TullbSthm 14/6 1558 (: watu sputar) osv.), förr möjl. äv. -er (se SPUTA, sbst.).
1) om insekt som sprutar ut vätska o. d.
b) [nyckelpigorna avger ett sekret med stark doft o. besk smak] (†) om nyckelpiga (se d. o. 2). ÖoL (1852).
c) [spottstritarnas larver omger sig med ett skum bildat av deras exkrementer o. ett sekret; urspr. har dock GROD-SPUT varit n. (med bet.: ”grodspott”) o. senare leden identisk med SPUT, sbst.2] om striten Philænus spumarius Lin., vanlig spottstrit; ss. senare led i ssgn GROD-SPUT.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om utsprutande kraftig stråle av vatten l. annan vätska, ”fors”. Nu sprutar det blod så det står som en sput. Lidman Regnsp. 52 (1958).
4) (†) fläck (förorsakad av pest); jfr SPUTA, sbst. 2. J samma stadh, som tu (dvs. den feniciska staden Sidon) tilförrene ädhla Stenar hadhe, skal (du) nu Pestilentz och Pestilentialiske bölder, Sulmar och Sputar haffua. PPGothus Und. F 4 b (1590).
Spalt S 10376 band 29, 1985