Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPÅN, sbst.4, m.?
Etymologi
[sannol. till ssgnsleden SPÅN-, spånads- (se SPÅNAD ssgr), l. möjl. till SPÅNAD efter mönster av sådana ordpar som SÖM: SÖMNAD]
(†) spinnande, spånad. Tag Wid-aska, giör deraf en skarp lut, koka dervti linet, som tilförene är wäl häklat och tilredt, så får det skiön glants, och blifwer tienligit, til allahanda söm, spån, wirkning och wäfning. Dahlman Reddej. 193 (1743). Spån och väfnad du ej sköter, / Törnros, lilja och viol. CFDahlgren 1: 244 (1826).

 

Spalt S 10409 band 29, 1985

Webbansvarig