| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPÅNG spoŋ4, r. l. f.; best. -en; pl. spänger späŋ4er (Dom. 8: 21 (Bib. 1541) osv.) l. (numera bl. i bet. 1) spångar (Schroderus Comenius 473 (1639; i bet. 1) osv.) ((†) spenngier TbLödöse 189 (1590); spånger Balck Es. 158 bis (1603), Porthan BrCalonius 130 (1794); spängiar Bureus Suml. 22 (c. 1600)); förr äv. SPÅNGA, f.; pl. -or (Stiernman Com. 4: 753 (1687: Hiulspångor)).
1) planka l. kluven stock l. på översidan tillhuggen stock l. slana (l. obearbetat stycke rundvirke) att gå på över (mindre) vattendrag l. fördjupning l. sankt ställe o. d.; smal gång över (mindre) vattendrag osv. bestående av två (l. flera) i bredd förenade plankor osv. l. av i längdriktningen utlagda (, understödda o. förenade) plankor l. par (osv.) av plankor osv.; äv. liktydigt med: smal bro (äv. för ridning l. körning); äv.: planka osv. ingående i sådan sammansatt gång (l. i smal bro), i sht i pl. VgFmT II. 6—7: 128 (i handl. fr. 1609). (I rågångs- och rösebeskrivningen) anföre jämwäl Landtmätaren, enligit Chartan, om några andra märken äro godkände för Bolstada skäl, såsom Berg .. wattudrag .. wägar och stigar, broar och spänger, med mera. PH 5: 3382 (1752). Vägen till bodarne .. gör knappt skäl för namnet. Över större myrar och bäckar fins spänger, ofta blott tvenne i bredd. Torpson Norden 242 (1887). Öfver grafvarne kring Hötorget ha (under gatuarbetet) många spångar utlagts, hvarpå man kommer in i husen och butikerna. SD(L) 1897, nr 477, s. 3. TurÅ 1905, s. 312 (koll.). Ett särskildt slags militärbroar utgöra spängerna, som ej äro bredare än 1,5—0,5 m. 2NF 18: 505 (1912). Sommartid går där ingen väg, endast en spång av två jämsides lagda stockar .. slingrar sig över myrar och fjäll. Estlander 11Årt. 4: 233 (1927). Då jag, som red sist, kom ungefär mitt på spången, sprang den ena slanan av. Hamilton Hågk. 215 (1928). De kom ut på sank mark, hoppade på höga, gungande tuvor, klev över en spång, balanserade på omkullfallna träd. Höijer Solv. 96 (1954). — jfr GÅNG-, MYR-SPÅNG. — särsk. i bildl. l. oeg. (l. utvidgad) anv.; särsk. dels med tanke på den balansakt o. risk att störta ned som gående över en spång innebär (kan innebära), dels med tanke huvudsakligen på spången ss. förbindelseled. Röda hafwet stod och lemnad’ öpen spång. Düben Boileau Skald. 32 (1721). Gör mig til hvad dig lyster: en spång att gå, en bro att trampa på. Rydberg Varia 189 (1893, 1894). Hän öfver drömmarnas sviktande spång / gå vi mot lyckan vår blinda gång. Molin LättsTungs. 49 (1913). Leendet, som är en spång mellan skratt och tårar men (osv.). Ydström Tack 8 (1934). För Olof var han en barndomsrest, en smal spång in i det andra, overkliga — men man måste ju se honom sådan han var nu. Johnson Se 86 (1936). Sommaren 1674 minskade Takbandet ytterligare genom ett större ras .. bit efter bit av Takbandet plockades bort, så att bara en smal .. spång återstod mellan de båda stora gruvhålen, Skepps- och Bondestötarna. Lindroth Gruvbrytn. 1: 230 (1955). jfr ALTAR-, REGNBÅGS-SPÅNG. särsk. om strimma l. rand i vatten av speglat månsken l. solsken. När månen en spång öfver böljorna slår / af sitt speglade glitter från strand och till strand. Rydberg Dikt. 1: 108 (1882). Kvällssolen .. (hade) slagit spångar av rött guld över fjärden. Trenter AldrNäck. 102 (1953). jfr SILVER-SPÅNG.
2) [utvecklat ur 1] (i Finl., numera föga br.) gångstig. På spången i den djupa skogen / Kom de slagnes ålderstegne fader. Runeberg (SVS) 1: 185 (1831). ”Vägen”, som under den sista halftimmen icke varit stort mer än en spång. Zilliacus VandrÅr 1: 42 (1920). Weman Stämn. 68 (1925). — jfr RID-SPÅNG.
3) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; se dock slutet) (mindre, tvärgående l. förbindande) stång l. ten l. balk av metall l. trä (l. annat material); skena, utskott o. d. I Norbotn göras the många svarvadha Spängiarna i Ume. Bureus Suml. 22 (c. 1600). En liten spång eller stång af guld, silfwer eller koppar, at slå mynt theraf. Lind (1749; under Zein). Spång .. (dvs.) Stång under slädmedar. Schultze Ordb. 4754 (c. 1755). 3: ne st. spänger eller underlag (i en rostugn), en uti nedra kanten af hvardera eldstadens yttre öppning, att försvara muren från slitning, då veden skall inläggas, gallerne behöfva rensas eller någon brytning in uti ugnen behöfver ske. JernkA 1828, 2: 31. Bilder från gamla sägner voro målade på .. (skölden), och mellan bilderna voro gullspänger fastnitade .. Egil (lät) taga all prydnaden af den, och voro tolf ören gull i spängerna. Bååth EgilS 222 (1883). Okbenet (hos urvalen Zeuglodon osiris) är en rak spång men kraftigare än hos delfinerna. FoFl. 1911, s. 65. Ha inte trasiga Spänger (dvs. skalmar) i Edra glasögon. ÖgD 1936, nr 45, s. 16. Fatab. 1940, s. 52. — jfr HJUL-, HÄRD-, MED-, SLAGG-, SLÄD-, TACKJÄRNS-SPÅNG. — särsk. jäg. på dubbelpipigt hagelgevär: mellan piporna i hela dessas längd löpande o. ss. riktmedel tjänande skena. Bergström HbJagtv. 85 (1872). (Bössan) gav så lätt sikte med spång och korn. Sjöberg Träblås. 273 (1938). Riktmedel, som sikte och korn, saknas i egentlig bemärkelse hos hagelgevär. Spången utgör i och för sig ett riktmedel som är gott nog. Jakten 355 (1951).
4) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. arkaiserande) för sammanhållande av (delar i) klädedräkt l. för hopfästande l. tillhållande av bälte, band o. d. avsett (tunt, platt metall)föremål, spänne, länk, brosch, sölja, slejf o. d.; äv. utan tanke på speciell funktion, dels om tunn skiva l. platta l. bleck av metall, dels om smycke l. prydnad. (Lat.) Bulla (sv.) spång. VarRerV 20 (1538). The spenger, kädhor och skarlakans klädher som the Midianiters Konungar pläghadhe bära. Dom. 8: 26 (Bib. 1541). Hatte band m(edh) spänger — 4 dussin. TullbSthm 22/6 1581. Mitt om lifwet, brukade .. (fordom förnäma kvinnor) bälte af gulltråd sammanwärkade, eller medh Spänger, (Gutne af silfuer eller Guldh) besatte, tw fingers breede. Tempeus Messenius 189 (1612). Eet Sölfwerbelte förgylt på hwit Reem, Siutton Spenger, och den aderttonde ähr Söllian. BoupptSthm 2/2 1655. 1 par Guldarmband, huarthera bandet af fyra spenger om 12 Ducat(er):s wicht, med een Diamant emellan huar Spången. Därs. 1673, s. 702 a. Silverbälten upptagas i ett stort antal bouppteckningar i Vingåker .. Silverdelarna benämnas mestadels spänger .. och spännen. I ett mindre antal fall förekommer termen skålar. SörmlH 13: 121 (1947). Sätt nu på dig sidenslöjan, pryd med gyllne band din panna, / häng ett pärlhalsband kring halsen, sätt en gyllne spång på bröstet. Collinder Kalev. 44 (1948). — jfr GÖRDEL-, KOPPAR-, KRANSE-, LEJON-, MÄSSINGS-, RINGE-, RYGG-, SILVER-, SPÄNNE-SPÅNG. — särsk. (†) om prydnad på seldon. The spenger som woro på theras Camelers halsar. Dom. 8: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: prydnader). Somlige, och i synnerheet en deel aff Adelen, hålla S. Jöran för theras Herculem och nödehielpare. Hwilkens Häst, Sadel och Betzl på thet Gudelighast smyckiat, och medh spänger belagdt, the tilbidia. Forsius Fosz 541 (1621).
(4) -BRYNJA. (förr) av plåtar, möjl. äv. av flätad ståltråd sammansatt brynja; äv.: brynja som spändes ihop med remmar; jfr spann, sbst.2 8. Brynjor Pantsar och Harnesk, at betäcka hela lifvet, voro af åtskilliga slag: Spång-brynjor och Ring-brynjor, af ringar eller flätad ståltråd, eller ock små plåtar fästade vid hvarannan såsom fjäll. 1VittAH 1: 151 (1755). Spang-Brynja .. tyckes hafwa warit af flera stycken, hopspänd med remar .. för större wighet skull i alla kroppens delar. LMil. 2: Företal 17 a (1764). Dalin (1854). —
-BÄLTE, se C. —
-HÅV. fisk. om håv (med ellipsformig håvring av järn o. med omkring 3,5 m lång, strutliknande nätpåse) för fångst av lax (i Motala ström) från ett system av spänger i grundare partier av vattnet, laxhåv. MotalaStröm 21 (1923). —
B (†): SPÅNGA-BÄLTE, se C.
C (till 4; †): SPÅNGE-BÄLTE. (spång- 1638—1654 (: Spängbälte). spånga- 1548. spånge- 1548—1659) (förr) bälte beslaget med spång l. spänger. TullbSthm 17/4 1548. BoupptSthm 30/6 1659.
Spalt S 10415 band 29, 1985