Publicerad 1986   Lämna synpunkter
-SPÄNNIG, adj.1
Etymologi
[liksom d. -spændig (i bet. I) efter t. -spännig (i bet. I, II), till spann, i bet.: spann av dragdjur (se SPANN, sbst.2); i sv. (o. dan.) med anslutning till SPÄNNA, v.3; ssgn EN-SPÄNNIG (se II nedan), efter t. einspännig, har sannol. urspr. haft bet.: (om kusk:) som kör enspännare (jfr att t. einspänner äv. har bet.: kusk som kör enspännare)]
(†) ss. senare led i ssgr.
I. -spannig (se SPANN, sbst.2 avledn.); se SEX-, TIO-, TRE-, TVÅ-, ÅTTA-SPÄNNIG o. EN-SPÄNNIG, adj.2
II. med personbetecknande huvudord, i ssgn EN-SPÄNNIG, adj.1

 

Spalt S 10558 band 30, 1986

Webbansvarig