| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÖKELSE spø3kelse2, n. (Mat. 14: 26 (NT 1526) osv.) l. r. l. f. l. m. (OPetri Kr. 11 (c. 1540) osv.); best. -et resp. -en; pl. -er (Schroderus Os. 1: 200 (1635) osv.), äv. (ss. n.; numera föga br.) -n (Cannelin (1921), SAOL (1973)) ((†) = Jes. 34: 14 (Bib. 1541), LPetri Kr. 17 (1559)).
1) (numera mindre br.) handlingen l. verksamheten att spöka (se d. o. 1) l. företeelsen att det spökar, spökande, spökeri; förr äv. om (resultatet av) förvändande av syn l. utseende o. dyl. l. om (utövande av) trolldom l. svartkonst o. d.; bländverk, skenföreteelse; äv.: tankefoster. Alle stedes .. (i Sv.) haffua the hafft noghro besynnerliga skooghar them man kallar, Helgelundar, ther the mykin spökilse eller wiskepelse hafft haffua, och dieffuulen mykin spökilse bedriffuit haffuer. OPetri Kr. 11 (c. 1540). Hans (dvs. Kristi) dödh war ingen spökelse, som någhra kettare och dieffuuls ledhamoot j förtijdhen plägadhe föregiffua. LPetri 1Post. d 4 a (1555). Att thesse (dvs. sirener eller sjöjungfrur) icke äre något spökelse, wthan itt wist diur, är klart ther af, att the tillijka synas månge paar, och gifua liudh till huar andre medh stynnande lijka som siuckt folck. Forsius Phys. 153 (1611). När man sätter honom (dvs. stenen krysolit) i Guld och bär hoos sigh, fördrijfwer han allahanda Melancholij, Phantasij och Spökelse. Dens. Min. 106 (c. 1613). (Prästen skall förmana den avlidnes anhöriga, att) huar något spökelse wore på ferde, att man thet inthet skiöter, eij heller therföre rädhes. KOF 1: 500 (c. 1618). Iagh holler thet så före, at thesse (dvs. järnbörd, envigskamp o. nattvardsgång) icke wore wisse Profwen (på oskyldighet), vthan myckin Diefwulsk Spökelse hafwer lupit ther ibland. Schroderus Os. 2: 620 (1635). Iag wil icke omröra, huru som .. (de katolska prästerna) igenom månge vnderwärcks opdichtande, med Beläter, med Spökelser och beswärielser, med Afflat, Iubelåhr, förbuden maat, och flere slijke stycker Allmogen Penningar afffixera pläga. Brask Pufendorf Hist. 441 (1680). Hela natten har varit ett underligt schås och brus i vattuhjulet (i kvarnen) .. när (vittnet) .. vaknat, har spökelsen varit till ända, och qvarnen har stått. Topelius Fält. 2: 206 (1856). Högberg Vred. 3: 241 (1906).
2) (numera mindre br.) = SPÖKE 1. När .. (lärjungarna) sågho (Jesus) .. gå på hafuedh, wordho the förfäradhe och sadhe, Thet är it spökelse. Mat. 14: 26 (NT 1526). (I det förödda landet Edom) skola .. trull och spökelse löpa hwar om annan, Och en gast skal möta then andra. Jes. 34: 14 (Bib. 1541). (Nero) plågades .. mechta af sin moders Agrippinæ och sin Hustrus Octaviæ förekommande spökelser, som honom uti mörcke wederstyggelige pinorum framdrogo, til answar för sine omennisklige och Tyranniske gerningar. Dryselius Monarchsp. 160 (1691). (Jag) påklädde mig .. (kläderna) förvtan skiortan, som jag brukade vtan på för ett öfwerdrag, och beslöt, i gestalt af en anda eller spökelse, at fortgå. Humbla Landcr. 532 (1740). At Troll och spökelser bodde .. i bärgens innersta gömmor; .. sådant war .. bara käringesladder. Roman Holbg 290 (1746). Hå! farmor, inföll Johan och steg fram i ljusskenet, det låter som om farmor skulle tro att jag är gamla herrns spökelse — nej farmor, så dålig jag ser ut, så lefver jag likväl. Wetterbergh Penning. 58 (1847). De ska förstås se efter om det är mormor eller ett spökelse — fast det kan smälla lika högt. Engström Milst. 135 (1929). BonnierSvOrdb. (1983; uppgivet ss. ålderdomligt).
3) [bildl. anv. av 2 (jfr 4)] (numera mindre br.) spöke (se d. o. 2). Nu .. är detta barbariska stadgande (angående tvångsutskrivning av soldater) .. icke annat än en spökelse från förflutna tider. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 291 (1853). Den allmänna skuggrädslans förvirrade ögon sågo (under revolutionen i Wien 1848) kommunismens och anarkiens spökelser midt på ljusa dagen. Lundegård Stormf. 45 (1893). Nu lever du (dvs. Napoleon) som ett spökelse, ett mörkt fantom i människornas minne. Blomberg BrinnSnön 185 (1935).
4) [eg. specialfall av 3] i vissa anv. om levande varelser.
a) (†) om person l. djur: monster l. missfoster o. d.; äv. med mera förbleknad bet.: liten otäck varelse, litet otäckt djur; jfr SPÖKE 4 a, 5. När af en rätt naturligh afling formeras itt Spökelse, .. thet är icke af sigh sielft Naturens wärk, ickehäller arbetar hon ther upå, att hon skall födha spökelse, wthan thet är Naturens fehl. Forsius Phys. 22 (1611). Der (dvs. i en korg) woro små spökelser, nästan lika Kräftor, ty de kröpo bakut, men et par gamle män, som märkte oråd, sade det wara Skorpioner. Dalin Arg. 1: 85 (1733, 1754).
b) (vard. l. skämts., numera mindre br.) = SPÖKE 4 a. I det samma steg et stycke spökelse inom dörren med en hvit unge vid bröstet, så fult at jag släpte pipan af förskräckelse .. (Korpralen betygade) at detta vore hans concubina. Wallenberg (SVS) 1: 312 (1771). Stockholmare, gubevars, utå fin familj, men ett spökelse te karl. Sparre SkeppKrusPap. 47 (1919).
5) (†) makabert gyckel; jfr SPÖKA 9. Sedan sköflades Per Gumstes .. gård, (de) slog fönsterne sönder, boskapen slachtades, ock togs hufwudet af Boskapen, ock upspetades deras mun ock stältes uti hwart fönster till spökelse ock stoor föracht. UrkFinlÖ I. 1: 5 (c. 1600); jfr Topelius Fält. 1: 125 (1853).
-HISTORIA. (†) spökhistoria. Nyrén Charakt. 38 (c. 1765). Schück VittA 5: 442 (i handl. fr. 1787). Dalin (1854). —
Spalt S 10634 band 30, 1986