| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
ST s4t, interj.
1) ss. utrop varigm man söker dämpa l. nedtysta ljud: hyssj!; jfr PST 2, S, interj. 1, TS(T). Kolmodinus Gen. E 1 b (1659). St! St! väck ej upp den Gamle! Atterbom LÖ 2: 147 (1827). Förskräckelsen för hans (dvs. den polske härföraren S. Czarnieckis) namn blef (under det svenska fälttåget i Polen 1656) så stor, att man ännu länge efteråt hörde svenska soldathustrur skrämma sina barn till tystnad med de orden: Sst! Czarnecki kommer! Fryxell Ber. 11: 174 (1843). Östergren (1945).
2) (numera mindre br.) ss. lystringsord för att påkalla uppmärksamheten hos ngn: pst! o. d. St! fröken! fröken! — Julia! — Så hon sofver! — / Opp, opp, mitt lamm! Dahlgren Shakespeare Rom. 100 (1845). Björkman (1889; till kypare).
Spalt S 10648 band 30, 1986