| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STABBA stab3a2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kort o. tjock flicka. Hilda. En liten stabba. Mycket vänlig och tillgänglig. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 105.
Spalt S 10656 band 30, 1986