| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STALL stal4, sbst.3, n. (Roman Holbg 201 (1746) osv.) ((†) r. l. m. Rålamb 1: 127 (1690), Fock 1Fys. 259 (1853)); best. -et (Blanche Våln. 406 (1847) osv.) ((†) -en Rålamb 1: 127 (1690), Berlin Lsb. 385 (1852)); pl. = (Valentin Musikh. 2: 58 (1901) osv.) ((†) -ar VetAH 1739, s. 82, Berlin Lsb. 385 (1852); -er Sahlstedt (1773)).
1) mus. om anordning hos stränginstrument för överförande av strängarnas (l. strängens) vibrationer till resonanslådan; särsk. (o. numera företrädesvis) om sådan anordning bestående av en liten, tunn, välvd, upprättstående, i speciellt mönster perforerad, med två fötter försedd träskiva som anbringas mellan ljudhålen på stråkinstruments lock nära stränghållaren o. över vilken strängarna spänns; jfr STALLARE, sbst.2 Rålamb 1: 127 (1690; på monokord). Nyrén Charakt. 78 (c. 1765; på violiner). Han har rätt, — upprepade gubben; — stallet är för lågt .. ju högre det är, desto friare, luftigare och sublimare ljuda strängarna (på violoncellen). Blanche Våln. 406 (1847). Berlin Lsb. 385 (1852; på monokord). Gigan .. ett (av medeltidens) stränginstrument som trakterades med stråke, hade .. tre strängar, ljudhål och stall. Strindberg SvFolk. 1: 264 (1881). Lindberg Hârûn 99 (1900; på luta). Genom att göra strängarna (på det afrikanska instrumentet valihan) .. olika långa och spänna ut dem olika mycket med större och mindre stall, kan man erhålla nära nog två hela oktaver. Kaudern Mad. 126 (1913). Karnstedt Slamf. 304 (1977; på fiol). jfr FIOL-STALL. särsk. (numera knappast br.) om den långa list som löper tvärs över resonansbottnen i piano o. som bär upp strängarna, steg. Strängarna böra, åtminstone öfwer halfwa Clavieret, ifrån de finaste räknade, hafwa dubbel rymd eller utmätning, som göra dubbla Octaver, så at de räcka öfwer twänne stallar. VetAH 1739, s. 82. 2NF (1917).
2) (†) om anordning som bär upp strängarna i en sädesharpa. Harpan som brukas wid Sädessållning göres af så grofwa Meszings-strängar, som de gröfsta på et Klawer, uti en stark ram, mer lång än bred, med tre eller fyra stallar efter behag, som bära strängarna. Brauner Åker 172 (1752). Gadd Landtsk. 3: 183 (1777).
Spalt S 10855 band 30, 1986