Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAMMA stam3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[avledn. av STAM, sbst.3 — Jfr STAMMA, v.2]
motsv. STAM, sbst.3 I 1.
1) (numera knappast br.) om blomkrona o. d.: sitta l. höja sig på en (rakt upprättstående) stam; äv. refl., om växt: växa upp under utbildande av en (rakt upprättstående) stam, utveckla stam. Nordforss (1805; refl.). Först vidt och bredt kring däldens trakt / De Saronsblomstren prägtigt flamma, / Och uti Österns kungaprakt / Högt Tulipanens kronor stamma. Börjesson Skap. 26 (1820). (Sv.) Stamma sig (om träd), (t.) Stamm bekommen; (fr.) monter en tige, faire tige; (eng.) to get a stem. ÖoL (1852).
2) om person: utsätta stam för viss behandling.
a) i fråga om kapande av stam; i ssgn AV-STAMMA.
b) i fråga om att ta bort vissa sidoskott l. kvistar från stam; i den särsk. förb. STAMMA UPP o. i ssgn UPP-STAMMA.
Särsk. förb. (till 2 b; i fackspr., i sht trädg.): STAMMA UPP10 4. bortta lågtsittande sidoskott l. kvistar från stam på (träd) (så att dettas stamhöjd därigm ökas); äv. (jfr stam, sbst.3 I 1 e) närmande sig l. övergående i bet.: (gm åtgärd av angivet slag) öka stamhöjden hos (träd). Sonesson HbTrädg. 225 (1919). jfr uppstamma.

 

Spalt S 10937 band 30, 1986

Webbansvarig