| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STANK staŋ4k, sbst.1, r. l. m. (G1R 22: 77 (1551) osv.) ((†) n. OPetri 2: 245 (1528), Fernander Theatr. 345 (1695)); best. -en (resp. -et); pl. -er (Strindberg TrOtr. 4: 219 (1897) osv.) ((†) -ar, Sahlstedt (1757)).
(mycket) obehaglig, stark l. skarp lukt (i sht av ngt ruttet l. orent), (stark l. skarp) odör, i sht förr äv. allmännare: dålig lukt, lukt (i pejorativ bemärkelse); i sht förr ofta om en ss. ohälsosam l. sjukdomsframkallande uppfattad lukt: skadlig ”dunst” o. d. OPetri 2: 245 (1528). Vnge personer, hwilke vthaff förwittigheet .. umgå medh them som befengde äre .. och sigh vthi all stanck wåge. Lemnius Pest. 28 (1572; uppl. 1917). Mig tykz att marken gifwer / Från sig en Skadlig Stank! LejonkDr. 120 (1688). Hafstångan .. täckte alla strander och gaf wid wår ankomst til hafwet en sådan stank, som hade 10 hästar stekts i solen, at wi med största möda kunde uthärda lukten. Linné Öl. 110 (1745). (Skunkdjuren) ha mäst alla någon besynnerlig stank. Retzius Djurr. 38 (1772). De epidemiska sjukdomarna hade i alla tider funnit sina talrikaste offer bland människor, som levde i stank och orenlighet. Wirgin Häls. 3: 45 (1933). Martinson ArméHor. 69 (1942; av brännvin). Vår miljö omger oss med en ständig köplockelse som med en stank av tung parfym. Lindqvist Reklam. 14 (1957); jfr b. Stank från soptipp besvärar bostadsområden i Göteborg. SvD(A) 17/7 1962, s. 9. — jfr EFTER-, FÖRRUTTNELSE-, GRAV-, KLOAK-, LIK-, RÖT-, SVAVEL-, SVETT-, ÖL-STANK. — särsk.
a) i ordspr.; jfr b. Hwar haar sin egen stanck. Grubb 356 (1665). Oreent Käril haar elack stanck. Dens. 649.
b) oeg. l. bildl.; särsk. i fråga om moralisk l. andlig ruttenhet; jfr a. Thenna artikel (om hur de världsliga skola visa de andliga sin vördnad) hafwer icke allena een Lucht, vthan och en Stanck aff en öfwermotton stoor Ähregirigheet, som the Andelighe .. hafwa warit befängde medh. Schroderus Os. 2: 177 (1635). Therföre ästu til orenlighet, lucht och stanck worden för .. tin .. stinckande synd skul. Swedberg Dödst. 329 (1711). Se här några prof ur skeppsbrottet i andra sången (av Byrons Don Juan), denna äkta engelska målning med sina många nästan ordagranna utdrag ur berättelser om timade olyckor .. sin lukt, ja stank af verklighet. Hallström i 3SAH 24: 441 (1910). Kulten, vidskepelsen och råheten, det heligas eviga följeslagare, frossar som gamar på det förgångnas kadaver, stanken stiger som en virak mot den rena himlen. Lagerkvist KnutNäv. 65 (1934). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) om motbjudande l. avskyvärt eftermäle l. motbjudande osv. intryck l. minne som ngn l. ngt lämnar (efter sig); särsk. i uttr. lämna (så l. så beskaffad) stank efter sig. Sådant omgänge (dvs. mellan de svenska och polska krigshärarna) lämnar efter sig gemenligen en ond stank. Hallenberg Hist. 3: 82 (i handl. fr. 1613). ”Vårt system”, yttrade (den ryskfödde ministerstatssekreteraren i Finl.) .. till furst Baryatinski, ”skall hålla sig uppe i tvåhundra år.” I själva verket, anmärkte härtill (den ryska tidskriften) Ruskoe slovo år 1906, försvann det efter två år; blott stanken har blivit kvar. Estlander 11Årt. 3: 93 (1923).
β) (†) om dåligt rykte l. smutskastning l. hån l. utskällning; särsk. [jfr d. stank for dank; efter t. stank für dank (beträffande sistnämnda ord se TACK)] i uttr. få l. ge stank för dank, erhålla resp. prestera utskällning l. hån o. d. i stället för tack. Sådane pressurer (dvs. kontributioner i Pommern) göra oss en stank iblandh dem, ded nu förekommes motte. AOxenstierna 8: 610 (1633). Dhen som rörer i skarnet, han får oreena händer .. (dvs.) Dhen som blandar sigh i skitna trätor, han får stanck för omaaket. Grubb 146 (1665). Tu gier Gudi stanck för danck. Scherping Cober 1: 247 (1734). Är icke spott och hohn wår (dvs. predikanternas) lön? Få wi icke stanck för danck? Därs. 2: 288 (1737).
-FULL. full av stank, stinkande. Stankfulle båckar. Tiällmann Profvis. B 7 b (1692). Wallenberg (SVS) 2: 14 (1775; om bädd). —
Spalt S 10985 band 30, 1986