| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STAROST staros4t, m.: best. -en; pl. -er (äv. att hänföra till sg. starosta, RA II. 1: 167 (1612) osv.); äv. (numera bl. mera tillf., med nyanslutning till det ry. ordet) STAROSTA staros4ta l. med mer l. mindre genuint ry. resp. pol. uttal, m.; best. -n; pl. (mindre br.) -er (se ovan).
(förr) om vissa befattningshavare l. ämbetsmän o. d. i slaviska länder. NF (1891). 2SvUppslB (1953). — särsk.
a) i det gamla Ryssl. l. tidigare ryskt område (särsk. Kexholms län i Finl.); särsk. dels: (av miren utsedd) byäldste l. byfogde, dels (o. urspr.): lägre befallningsman (i stad l. på landsbygden), särsk. i Kexholms län i Finl. RA II. 1: 167 (1612). Under fogdarna stodo de s. k. starosterna, hvilka utsågos bland de förmögnaste bönderna en för hvarje mantal. Schybergson FinlH 2: 45 (1889). Bland de af miren (efter livegenskapens upphörande) valde kommunale ämbetsmännen är starosten den viktigaste. 2NF 18: 636 (1912). Inom varje pogost eller socken fanns (i Kexholms län efter freden i Stolbova) en starost, som motsvarade länsmännen i övriga finska orter. Almquist CivLokalförv. 2: 521 (1921). Starosta .. (dvs.) i Ryssland .. urspr. befallningsman i staden el. på landsbygden, senare byfogde, byäldste. 2SvUppslB (1953).
b) i det gamla Polen (äv. de tidigare polska områdena av östersjöprovinserna), om person (adelsman) som var läntagare (med bl. a. vissa förvaltningsuppgifter o. skyldighet att avstå en del av inkomsterna till kronan); äv. om kunglig befallningshavare inom ett (mindre) område med judiciella o. administrativa uppgifter; äv. om sådan läntagare l. befallningsman med militär uppgift (l. möjl. om kommendant l. befälhavare med enbart titulär benämning ”starost” l. ”starosta”); jfr c. (I Polen måste konung Sigismund) et halft år tilförende .. kalla Ständerne til mötes .. Der uppå kalla Woiwoderne straxt tilsamman alla Castellaner, Capitainer, Staroster och den gemena Adelen. Girs J3 174 (1627). Hans Weijer, starosta eller hoppman på Putzig, (kom) medh sina ryttare innfallandes på herttigens vachtt. HH 20: 277 (c. 1640). När .. (K. XII) kom in mot Cracou, och wille af Staden begära underhåll för Armeen, fann Han, at Starosten Franciscus Wielopolski förmente Honom ingången. Loenbom Stenbock 1: 47 (1757). I Pålen hade Starosten Grudzinski, med et parti av 4000, trängt fram, och wid Pisdry i Kalisch, 5 mil från Gnesen, borttagit hela Ryska General Bauers Regemente. Därs. 3: 95 (1760). Stanislaus (Leszczynski) .. hade som väluppfostrad adelsman gjort resor i Europa, innan han blef starost i Odolanow. Wieselgren GDag. 64 (1900). (I Polen) funnos .. många slags domare med olika befogenheter; bland dem var starosten den förnämste. Hjärne K12 123 (1902). De större städerna (i Polen) lydde (på 1600-talet) oftast omedelbart under kronan och styrdes av staroster, som ofta på det skamligaste trakasserade invånarna. Almquist VärldH 5: 307 (1933).
c) (†) i utvidgad anv. av (a l.) b; om (främmande) utsugande överhetsperson l. dyl.; anträffat bl. bildl. (G. III:s myntrealisation 1776 väckte spekulationer om att kunna köpa) Närings-Idkares .. Fastigheter, för fjärdedels wärde, under det allmänna Fattigdomen, efter hållet Intåg i Riket, beredde Slafvar åt Sveriges framdeles Staroster. Blix SvFinance 98 (1797).
STAROSTINNA, f. maka till starost; särsk. till b. (Den 20 sept.) kom starostinnan Bobruska från Ravicz. KKD 10: 49 (1707). Ryttm(ästar)e Hägerflycht (kom) från Thorn och hadhe breff medh sigh från starostinnan i Bardzin. Därs. 10: 109 (1708).
Spalt S 11072 band 30, 1986