Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STATSBORGERLIG sta3ts~bor2jerlig l. stat3s~, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-borgerlig 1812 osv. -borglig 1841—1859)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. statsborgerlig, t. staatsbürgerlich; avledn. av STATSBORGARE (delvis dock uppfattat (o. bildat) ss. ssg av STAT, sbst.3 (i bet. V 1), o. BORGERLIG); med avs. på formerna -borgerlig, -borglig jfr MEDBORGERLIG]
(numera bl. mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) på olika sätt relaterande det gm huvudordet uttryckta till en (sann) statsborgare(s) l. (sanna) statsborgare(s) l. (de sanna) statsborgarna(s) (i en viss bestämd stat l. i allmänhet); särsk.: som har avseende på l. angår l. rör l. gäller l. tillkommer o. dyl. l. som (är av det slag l. den natur o. d. som) kännetecknar l. utmärker o. dyl. l. som vänder sig l. appellerar till o. dyl. l. som anstår l. höves l. lämpar sig l. passar sig för o. d. en (sann) statsborgare osv. l. som är en (sann) statsborgares osv. l. som utgår från l. hänför sig till (de sanna) statsborgarnas krets l. dyl.; medborgerlig; förr möjl. äv. närmande sig l. övergående i pejorativ bet.: kälk- l. spetsborgerlig. Mig .. hafva .. (de romantiska dikterna) vida mer förbättrat, än alla modernitetens statsborgerliga, barnuppfostrande, husmoderliga, psychologiska och teleologiska roman-amfibier tillsammantagna. Phosph. 1812, s. 116. Hvad .. den (svenska) statsborgerliga national-charakteren beträffar. Atterbom Minn. 1: 132 (1817). (Den gudomliga lagen hade) blifvit förvandlad till en stel bokstaf, eller ett statsborgerligt tvångsmedel. Wallin 1Pred. 2: 349 (c. 1830). Det småstads-borgerliga politiserande, som, af en usel dagblads-läsning närdt och ständigt mera förpöbladt, nu icke tillåter något enda af nationens högsta interessen komma till tals, — skall det lemna rum för ett stats-borgerligt, som förstår hvad Bildning, hvad Konst, hvad Vetenskap, hvad Religion betyda. Atterbom PhilH 304 (1835). De statsborgerliga skyldigheter, tjenster och förpligtelser, hvartill kyrkans föreståndare för de till dem (under medeltiden) förlänade regalier .. voro förbundna. Strinnholm Hist. 3: 748 (1848). I den romerske gentlemannens bildningskrets ingingo icke blott de så att säga statsborgerliga disciplinerna (dvs. de fria konsterna (se FRI 3 a α)) och filosofi, utan .. äfven medicin, åtminstone såsom en gren af naturkunnigheten. Odenius 2Celsus 14 (1906). Tiden ropar efter större statsborgerlig bildning. NDA 16/3 1921, s. 4. Statsborgerlig uppfostran. SvD(A) 26/3 1929, s. 4. — särsk.
a) [efter nor. statsborgerlig stemmerett] (enstaka, i skildring av norska förh.) i uttr. statsborgerlig rösträtt, statsborgarna tillkommande politisk rösträtt. NordT 1929, s. 438.
b) (numera bl. tillf.) ss. adv.: ur statsborgerlig synpunkt; i egenskap av l. ss. statsborgare. För (L. F.) Rääf var det en sak af allra högsta betydenhet, både personligt och statsborgerligt, att tillhöra den gamla, besuttna adeln. Wieselgren Samt. 71 (1872, 1880).
Avledn.: STATSBORGERLIGHET, r. l. f. (numera föga br.) om (manifestation av l. uttryck för) statsborgerligt varande l. egenskapen l. förhållandet o. d. att vara statsborgerlig; anträffat bl. (†) i uttr. aktiv statsborgerlighet, ”statsborgerlighet” (i ovan angiven bet.) som är ”aktiva statsborgares” (se statsborgare a) l. som är kännetecknande för sådana, ”statsborgerlighet” som innebär politiska rättigheters åtnjutande. Hvarje (fransk medborgare) .. var (under Napoleons tid) förpligtad till vapentjenst. Det var det första och blef det enda vilkoret för all aktiv statsborgerlighet. Geijer I. 5: 380 (1847).

 

Spalt S 11249 band 30, 1989

Webbansvarig