| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STATUR statɯ4r, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) (i sht i vitter stil) om det sätt varpå en persons (l. ett djurs) kropp är byggd: växt l. skapnad (se d. o. 1 a) l. (kropps)byggnad; i sht med tanke på kroppens längd l. reslighet l. (upprätta l. raka) hållning o. d.; äv.: kroppshållning; äv. övergående i konkret anv. (jfr 2), närmande sig bet.: kropp. (I 1Sam. omtalas) Hurudana .. (Saul) hafwer warit til sin kropz Statuur och anseende. Rudbeckius KonReg. 67 (1614). (Janitscharerna) woro frishe, unga karlar, stora till sin statur. KKD 3: 224 (1711). (Infödingen) Teinah var .. vida öfver vanlig statur och stadig i proportion. Landell Bligh 92 (1795). Med djerf statur / han (dvs. mannen) kommer hurtig och till hälften spjufver. Heidenstam Vallf. 28 (1888). Här i mäktiga staturer / har ett sturskt soldatblod svallat. Silfverstolpe Efteråt 9 (1932). Jag har ju alltid varit en liten fnatt. Staturen menar jag. Aurell Samtal 62 (1969). — särsk.
a) (numera föga br.) i utvidgad anv., i fråga om föremåls byggnad (yttre kännetecken i fråga om former o. storlek). (Atens medeltida kyrkor) äro dvergar till statur och rätt originella i bygnadsstyl och prydnader. Bremer GVerld. 6: 207 (1862).
b) bildl.; särsk. med tanke på andlig skapnad (psykiska egenskaper) hos en individ l. ett folk. Kellgren (SVS) 5: 578 (1792). Varför började jag med Strix? Därför att jag ville forma Svenska folket efter min egen statur! Engström Adel 183 (1923). (Poeten L. Fredin) har nu skakat av sig 40-talsruggigheten och återkomsten med ”Vindbrygga” visar säkert hans rätta statur. BonnierLM 1954, s. 484.
2) (†) konkret (jfr 1): skulptural framställning av person i stående helfigur, staty. HovförtärSthm 1659, Verif. 61. Konung Gustavs Statur af träd, med liflige färgor, och klädebonad efter den tidsens bruk .. (är) upstäld i norra gafwelhörnet (i Ornässtugan). Hülphers Dal. 486 (1762).
Spalt S 11270 band 30, 1989