Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STEGHJUL ste3g~jɯ2l, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11337), förr äv. STIGHJUL, n.; best. -et; pl. =.
1) urmak. i mekaniskt ur med pendel (se d. o. 1 a) l. oro (se d. o. 3): kugghjul som vid varje svängning av oro l. pendel via dess ankare (se ANKARE, sbst.2 II 3) l. gånghake framvrider en kugge o. sålunda driver löpverket (tidvisarsystemet), gånghjul. HusgKamRSthm 1750, s. 573. Under det att steghjulet går ikring ett hvarf, gör pendeln dubbelt så många svängningar, som hjulet har tänder. Almroth Karmarsch 658 (1839). Strömslutningen (i ett visst elektriskt ur) sker genom ett å steghjulet anbringadt stift, som en gång hvarje hvarf kommer i beröring med en kontaktfjäder. TT 1899, Allm. s. 281. Kulturen 1954, s. 36.
2) (i fackspr.) i utvidgad anv. av 1, om (kugg)hjul som rör sig stegvis (se d. o. I 2) o. överför en rörelse liknande den hos ett steghjul (i bet. 1); i sht om sådant hjul hörande till ett visarverk. Rinman 2: 779 (1789; i uppfordringsspel). Magnetmotstånden kunna inrättas för elektrisk avståndsmanövrering medelst motor med skruvväxel eller medelst ett steghjul, påverkat av solenoider, d. v. s. elektromagneter med rörliga järnkärnor. Traneus Elektr. 46 (1922).
B: STEGHJULS-AXEL. (-hjul- 1842) axel (se axel, sbst.1 I 2) på l. för steghjul, gånghjulsaxel. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 8. —
-DRIV. på steghjulets axel monterat mindre kugghjul som står i ingrepp med sekundhjulet i urets löpverk, gånghjulsdriv. HusgKamRSthm 1756—57, s. 491. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 39 (1881). —
-KLO. klo (se klo, sbst.1 3 f slutet) på steghjul, gånghjulsklo; jfr stegklove. HusgKamRSthm 1769, s. 473. —
Spalt S 11351 band 30, 1989