Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STEGLITS ste4glits l. steglit4s, äv. ste3g~lit2s, m. l. r.; best. -en; pl. -er (förr möjl. äv. att hänföra till sg. -litsa, Asteropherus 34 (1609; uppl. 1909) osv.) ((†) -ar Franzén Skald. 1: 50 (1824), VLitt. 2: 293 (1902; sannol. felaktigt för -or)); l. STEGLITSA ste3g~lit2sa l. steglit4–sa (stèglíttsa Dalin), förr äv. STEGLISA (stèglisa Weste), f. l. r.; best. -an; pl. -or (Wivallius Dikt. 104 (c. 1642) osv.) ((†) -er, se ovan).
Ordformer
(steeglijser, pl. 1619. steenglitzer, pl. 1671 (sannol. felaktigt för steeglitzer). stegelis- i ssg 1746 (: Stegelis-Hanen). steglijsan, sg. best. 1671. steglijsse c. 1580. steglis 1609 (: stegliser, pl.)—1759. steglisa c. 1642 (: Steglisor, pl.)—1854. steglissa 1847. steglisser, pl. c. 1645. steglits (-tz) 1538 osv. steglitsa (-tz-) 1640 osv. stegliza 1741. stieglitsor, pl. 1737. stiglijsa c. 1635. stiglisa 1623—c. 1817. stiglissa (-sz-) c. 1645—1734. stiglits (-tz) 1579—1905. stiglitsa (-tz-) c. 1640—1875. stigliza 1741. stijglisa (-lijsa) c. 1635—1637)
Etymologi
[fsv. steklissa, ss. tillnamn; av (m)lt. stég(e)-liss(e), stēg(e)litze, m., motsv. mht. stigeliz, stiglitz, stiglitze (t. stieglitz), m., från slav. spr. (jfr tjeck. stehlec, pol. szcygiel, slov. scegljec), av ljudhärmande urspr.; jfr äv. ä. d. stillitz(e), stiglitz, stigelids (d. stillids), nor. stillits, av lt. stellits (av (m)lt. stég(e)liss(e) osv., se ovan); formerna med stig- av t. stieglitz (se ovan)]
zool. finkfågeln Carduelis carduelis Lin. (på grund av sin sång o. sina färger stundom hållen ss. burfågel). VarRerV 54 (1538). Låt qwittra, låt tittra, / Steglisor små. / Hoos granna Swänska Sädsärlor. Wivallius Dikt. 104 (c. 1642). Öfver honom i trädens grenar sjöngo steglitsa och bofink. Backman Reuter Lifv. 1: 4 (1870). Många .. fåglar ha fått namn efter sitt läte, sitt kvitter eller sina locktoner. Så har steglitsen kallats efter sin lockton stiglit. Kock SpråkFörändr. 36 (1896). Som burfågel var steglitsan eftersökt. Hallner Skrivb. 7 (1927). DjurVärld 10: 543 (1963).
Ssgr (zool.): STEGLITS-BASTARD. jfr bastard, sbst.1 2 c. AHB 48: 16 (1871). —
-BO. jfr bo, sbst.1 8. SAOL (1900). Rosenius SvFågl. 2: 59 (1921). —
-HANE l. -HANNE. jfr hane, sbst.1 2, hanne 1. Aken Reseap. 302 (1746). —
-HONA. Moberg Gr. 187 (1815). —
-SISKA. [steglitsen är en siska] (†) steglits. ÖoL (1852). —
-SLÄKTE(T). (föga br.) släktet Carduelis Briss., sisksläkte(t). SvUppslB (1935). —
-UNGE. Dalin FrSvLex. 1: 527 (1842). Hillman SpNov. 46 (1896). —
-ÄGG. SAOL (1900). Rosenius SvFågl. 2: 54 (1921).

 

Spalt S 11353 band 30, 1989

Webbansvarig