Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STELKRAMP ste3l~kram2p, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
ihållande kramp som gör en människas l. ett djurs kropp l. kroppsdel stel (se STEL, adj.1 3). Florman Hushållsdj. 73 (1834). Vi se här en qvinna, som .. till följe af så kallad förkylning, angreps af ett ”skott” mellan axlarna med derpå följande stelkramp och mundläsa i ryggens, halsens, nackens .. och underlifvets muskler. Hygiea 1841, s. 400. Musklerna blifva (under det epileptiska anfallet) säte för en häftig kramp, i början vanligen stelkramp (”tonisk kramp”), under hvilken armar och ben sträckas ut, tummarna vanligen böjas in i handen och kroppen blir stel och hård som ett bräde. NF 4: 987 (1881). Gnistsprutande ögon, våldsamma färgskiftningar, skälvningar, gråtskurar, stelkramp — dylika paroxysmer höra till ordningen i .. (Malla Silfverstolpes) värld. Johanson SpeglL 101 (1912, 1926). När Norrman nästan var uppgiven av trötthet och hade fullkomlig stelkramp i svansen, var han till sist inom drygt (skott-)håll. Sparre Storskog 146 (1915). — särsk.
a) om akut sårinfektionssjukdom i nervsystemet, vilken vanligen först yttrar sig i stelhet o. kramp i kroppsmuskulaturen med käkläsa, vilken sedan sprider sig till övriga delar av ansiktsmuskulaturen o. medför stelhet o. krampanfall i större delen av kroppsmuskulaturen o. ibland leder till kvävning, tetanus. Collin Ordl. (1847). Stelkramp är en sedan forntiden väl känd sjukdom. Orsaken till densamma blev emellertid uppdagad först på 1880-talet. Pettersson Bakt. 174 (1926).
b) i bildl. anv.: andlig förlamning, krampaktig stelhet o. oböjlighet i sinnet. De fördömde .. / .. Re’n betagna af förtviflans stelkramp / Hopplöst stirra ned mot helvetsgapen. Wennerberg 1: 132 (1881). Karl XI visste hur hatad han var, men genom en förståndets inskränkning och en stelkramp i viljan rådde han icke att fatta orsaken. Strindberg NSvÖ 2: 137 (1906). Den ene efter den andre reste sig .. och vittnade med ett slags högtidlig stelkramp om Espens storhet. Siwertz JoDr. 316 (1928).
Ssgr (i allm. till a): STELKRAMPS-, äv. STELKRAMP-ANFALL~02 l. ~20. anfall (se anfall, sbst.1 3 a) av stelkramp. Duse Pingv. 14 (1905). Östergren (1946). —
-ARTAD, p. adj. som påminner om stelkramp. Ekbohrn 1: 547 (1878). —
-BACILL. stelkrampsbakterie; jfr bacill II. LfF 1910, s. 206. —
-BAKTERIE. bakterien Clostridium tetani (som ger upphov till stelkramp). Almquist Häls. 804 (1897). —
-DRABBAD, p. adj. DN(A) 1964, nr 51, s. 12. —
-FALL. jfr fall XII 4 f. Cederschiöld Väntan 168 (1915). —
-GIFT. (mera tillf.) stelkrampstoxin. LAHT 1903, s. 393. —
-INFEKTION. Nyström Kir. 1: 179 (1926). —
-LIK, adj. som är lik stelkramp. Virén Skizz. 51 (1890). —
-SERUM. serum (se d. o. a) mot stelkramp. SvD(A) 14/11 1915, s. 7. —
-SPOR. spor av stelkrampsbacill. Pettersson Bakt. 176 (1926). —
-SPRUTA. Wästberg Vattensl. 58 (1968). —
-STAV. (numera knappast br.) stavformig stelkrampsbacill. Almquist Häls. 420 (1896). —
-TOXIN. från döda stelkrampsbakterier frigjort gift (toxin) som sprider sig längs nervbanorna o. med blodet till ryggmärgen o. framkallar de för stelkramp typiska symptomen; jfr -gift. LfF 1910, s. 207. —
-VACCIN. DN(A) 4/7 1964, s. 14.
Avledn. (till b): STELKRAMPIG, adj. (numera bl. tillf.) som är krampaktigt stel o. oböjlig i sitt sinne. Strindberg Brev 7: 263 (1889).

 

Spalt S 11396 band 30, 1989

Webbansvarig