Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STICKFLUSS, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Weste FörslSAOB (c. 1817)) l. -er (Sundén (1891), LoW (1911)).
Ordformer
(steck- 1739. stick- (stikk-) 1733—1932. stik- 1687)
Etymologi
[av t. steckfluss l. stickfluss, av stecken, stanna upp, gå i stå (se STICKA, v.4) resp. sticken, kvävas, intensivbildning till roten i fht. stechhan, sticka (se STICKA, v.1), o. fluss, flytning, stockning av vätska o. d. (se FLUSS, sbst.1); anv. torde ytterst syfta på blodstockning o. kvävning p. g. a. sticksår (i halsen; jfr STICKA, v.1 I 3). — Jfr STICK-, ssgsled2]
(†) i fråga om person, om häftigt påkommande sjukdom l. sjukdom medförande snabb medvetslöshet l. död; i sht om sådan sjukdom med akuta andningsbesvär l. kvävning ss. symptom (o. som beror l. anses bero på blodstockning o. d.); slag (se SLAG, sbst.1 7). OSPT 1687, nr 15, s. 7. I synnerhet är .. (aronsrot) god för bröstet, när det är fullt med slem, hwaraf hosta, andetäppa och steckflus ofta kommer. NRvRosenstein hos Hiorter Alm. 1739, s. 28. Sjukdomar mäst gångbare (i Grundsunda i Ångermanl.) äro: Slag eller stickflusz, Hosta (osv.). Hülphers Norrl. 4: 268 (1779). Stickflusz består i ett hastigt och owandt anfall af mödosam, roszlande och pipande andedrägt med stor ångest och oro. Lovén Anv. 81 (1838). Stickfluss .. en genom qväfning vanligtvis hastigt dödande sjukdom, bestående i onaturlig blodstockning till lungorna. Collin Ordl. (1847). TySvOrdb. 2270 (1932).

 

Spalt S 11643 band 30, 1989

Webbansvarig