Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIG sti4g, sbst.6, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[elliptiskt för: stigort]
bergv. stigort. JernkA 1917, s. 348. Från transport- och upplastningsorten på 200 m nivån har i malmens norra del uppdrivits en stig till genomslag med ovanliggande brytningsområde. TT 1945, s. 886. JernkA 1955, s. 348. — jfr UPPGÅNGS-STIG.
Ssg (bergv.): STIG-BOTTEN. botten i stigort. TurÅ 1957, s. 165.

 

Spalt S 11685 band 30, 1989

Webbansvarig