| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIGLUCKA sti3g~luk2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i sht förr) i kyrkogårdsmur (ngn gg äv. i stadsmur o. d.): (med lucka l. dörr stängd) smal ingång med dess (portala) inramning (o. överbyggnad), port i form av l. med sådan ingång l. porthus med sådan ingång, stigport, steglucka; jfr STIG-PORT. JBureus (c. 1645) i 3SAH 23: 250. Midt imot Lillkyrkian i söder har iämwäl en port eller stiglucka warit, til hwilken man i dag intet mera tekn hafer, än dess grundwal. Wettersten Forssa 96 (c. 1750). Fasta stenmurar, bogårdsmur, användes förr och kvarstå ännu i dag med sina öfverhvälfda stigluckor (ingångar) kring kyrkogårdar och privatparker. 2NF 27: 591 (1918). Sandgren Förklar. 105 (1960).
Spalt S 11719 band 30, 1989