Publicerad 1989 Lämna synpunkter STOCKHOLMIT stok1holmi4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er. Etymologi [till STOCKHOLM (se STOCKHOLMARE) medelst den i namn på inbyggare vanliga ändelsen -it (jfr KALMARIT, KARLSKRONIT m. fl.)] (numera bl. tillf.) stockholmare, stockholmsbo. Lundin o. Strindberg GSthm 179 (1880). Spalt S 12031 band 30, 1989 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
