| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STOJ stoj4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
1) motsv. STOJA 1: handlingen l. verksamheten att stoja, stojande. Glam l. stim och stoj. Det var ett förskräckligt stoj! jfr LARM 7, SKRIK 1 a β, SKRÅL 1, SKRÄN, sbst. 1, STÖK. Serenius (1741). Et otydligt ståj hördes. Säfström Banquer. Ee 4 a (1754). Bevars hvilket fläng både ute och innan! / Hos Prestens hvad stoj och hvad stök! / Ett bud hade kommit att nådig Grefvinnan / Tänkt göra ett middagsbesök. Lenngren (SVS) 2: 241 (1800). (Jag) blef hemma hela aftonen och hörde det ofantliga stojet af pöbeln under illuminationen. Berzelius Res. 59 (1812). Likt hundar stöfva de (dvs. fienderna) omkring, / Hör deras hvissling, stoj och spring! Arnell Scott Sjöfr. 138 (1829). Stojet och glammet tystnade efter hand, och de allvarsamma tankarne funno ord i nattens stillhet. Idun 1890, s. 600. De långa korridorerna, som förr genljödo af en talrik barnskaras stoj .., voro nu (osv.). De Geer Minn. 2: 210 (1892). Henning HbgMinn. 2: 62 (1953). — jfr BARN-, NATT-, PROTESTATIONSSTOJ. — särsk. om ljud o. d. från djur. Grodors stoj föranlät mig .. at göra någon afwäg til en pöl, för at släcka min törst. Ödmann MPark 191 (1800). OLevertin (1880) i 3SAH LIV. 2: 19 (om bl. a. fågelkvitter).
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. STOJA 2, i oeg. l. utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1: handlingen l. verksamheten att framträda o. göra sig gällande l. skaffa sig uppmärksamhet på ett sådant (mer l. mindre överdrivet l. obefogat) sätt att det liknar l. erinrar om l. tänkes ss. stoj. Jag lemnar Snillets Gud / och Hjertats Gud, at samfällt dömma / Din trolöshet at Lyrans ljud / För Hofvens dumma stoj förglömma. Kellgren (SVS) 2: 109 (1781). De bland Lärda, som gjort största tjensten åt det lilla antalet tänkande varelser som är kringspridt i verlden, äro ej de som med stoj och buller disputerat och argumenterat. Därs. 4: 269 (1782). För den som erinrar sig, hvad i Wolfianska philosophiens tid i Tyskland .. skedde, är den hetta, stoj och skryt, hvarmed den nya visheten (dvs. Kants filosofi) utbredes och förfäktas, ej något oväntadt. Porthan BrSamt. 1: 209 (1796). Nu nalkas det politiska stojet, som gör min afsky, som alltid gjort det. Adlersparre BrHustru 27 (1809). Egenteligen är all kraft saktmodig och lugn i den mån hon är stark, men stojet och ropet äro svaghetens kännetecken. Tegnér (WB) 6: 99 (1827). Böttiger 2: 180 (1857: verldens stoj). — jfr PROTESTATIONS-STOJ.
Spalt S 12068 band 31, 1991