Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOLNIK stol4nik, m.; best. -en; pl. -er ((†) -or König LärdÖfn. 5: 231 (1747)).
Ordformer
(stol- 1671 osv. stål- 1671. -nick 1671—1747 (: Stolnickors, gen. pl.). -nik 1790 osv.)
Etymologi
[av ry. stolnik, taffeltäckare, avledn. av stol, bord, taffel (se STOL, sbst.1)]
hist. vid ryskt furstehov: innehavare av jämförelsevis hög värdighet (i rang lägre än bojar), hovmästare l. kammarherre l. dyl. Widekindi KrijghH 362 (1671). Framför Storfursten stodo fyra hans Stolnicker (eller Cammartienare) twå på hwarthera sijdan medh hwijt sölfwerduuk beklädde, och hade höga Mössor medh hwitt foder. Därs. 894. Fÿra Stolnicker eller Cammerherrar, Klädda i huita Sölfwr Stÿckes Råckar, medh Huita Räfwar fordrade. Palmquist ObsRyszl. 35 (1674). Framför .. (tsaren) gå fyra Stolniker. Gustaf III 3: 284 (1790). 2NF (1917).

 

Spalt S 12102 band 31, 1991

Webbansvarig