Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOMATOL stå1matå4l l. stω1m-, r. l. m. (Lenhardtson Tandl. 220 (1897) osv.) l. n. (FörhLäkS 1895, s. 172, osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[av gr. στόμα (gen. –ατος), mun (se STOMA), o. den i namn på kemiska medel vanliga ändelsen -ol; ordet bildat 1895 av den svenske läkaren A. M. Lenhardtson († 1934)]
(inregistrerat varumärke betecknande) ett slags antiseptiskt medel för mun o. tänder (uppfunnet 1895 av A. M. Lenhardtson, se ovan) innehållande bl. a. det ur terpentin utvunna ämnet terpineol; utom i fackspr. numera i sht om en tandkräm vilken ss. verksam beståndsdel har detta medel. Nytt desinfektionsmedel för munhålan .. stomatol, hvars sammansättning ännu icke offentliggjorts. FörhLäkS 1895, s. 108. Stomatolets verksamma antiseptiska beståndsdel är terpineol, en tjockflytande, klar olja, luktande af hyacint, som sedan början af 1890-talet användts vid parfymtillverkning. Därs. s. 174. SvHandelskal. 1964, 1: 130.
Ssgr: STOMATOL-FABRIK. (förr) fabrik för framställning av stomatol. Kjellin 763 (1927). —
-FLASKA. flaska innehållande l. för munvattnet stomatol. SoS 1914, s. 130. —
-GRIN. jfr -leende. IdrBl. 1935, nr 134, s. 3. —
-LEENDE. leende varvid tänderna lyser vita (som om de behandlats med stomatol). En lång, extra axelbred yngling med just det rätta stomatol-leendet. IdrBl. 1935, nr 84, s. 7. —
-TANDKRÄM~02 l. ~20. Östergren (1946). —
-TUB. tandkrämstub med stomatoltandkräm. Östergren (1946).

 

Spalt S 12123 band 31, 1991

Webbansvarig