Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOMMA stωm3a2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. slang stomma; av sv. dial. (Finl.) stomma, kort o. tjock kvinna, bildl. anv. av stomma, ihålighet i trä, fågelholk (av urholkat stycke av trädstam), nära besläktat med STOMME, sbst.3]
(starkt vard.) mamma (se MAMMA, sbst. II 1) l. mor (se MODER, sbst. 1 b) l. ”morsa” (se MODER, sbst. 1 anm. sp. M 1226); i sht i sg. best. Stomman — (dvs.) mamma. Kväsargrabbar 11 (1902). Det har väl i alla tider funnits vad som i dag kallas bussiga stabbar och stommor. Hellström Malmros 137 (1931). Håll er hemma vetja, ingen av dom andra killarnas stomma eller stabbe kommer dit. Bolin UngVi 16 (1938). IllSvOrdb. (1955).

 

Spalt S 12125 band 31, 1991

Webbansvarig