Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRAGLA l. STRAKLA, v. -ade.
Ordformer
(strag- 1712. strak- 1712—1741)
Etymologi
[sv. dial. strakla, strackla, vackla, ragla, motsv. nor. dial. stragla, gå vacklande o. mödosamt; avledn. av STRAK]
(†) snava; i p. pr. äv.: som går l. strövar omkring l. går hit o. dit (utan synbart mål). Spegel (1712). (Sv.) Straglande .. (eng.) Straggling. Serenius (1741).
Särsk. förb. (†): STRAGLA OMKRING. gå l. ströva omkring. Serenius (1741).

 

Spalt S 12500 band 31, 1991

Webbansvarig