| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRAMA stra3ma2, äv. (i sht i södra Sv.) STRAMMA stram3a2, v. -ade ((†) pr. sg. pass. strams Schiött SkildTonart. 11 (1891; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) motsv. STRAM 1, med sakligt obj.: göra stram, spänna l. (ut)sträcka l. (ut)tänja; äv. intr.: vara l. bli l. kännas stram l. spänd, sitta stramt o. d.; äv. opers.; utom i a i sht dels med avs. på resp. om skinn l. muskler o. d., dels rep l. tåg l. töm o. d. Han bet ihop tänderna så det stramade kring munnen. Hundens ägare stramade kopplet. Han kände huden strama i ansiktet. Dähnert 320 (1746). (Tyglarna) tagas så långa, at de icke kunna strammas. KrigVAH 1833, s. 252. I följd af stramning af senor och muskler kan venstra benet i knäleden rätas ut endast till 100 à 110°. ASScF XIX. 10: 9 (1893). Skinnet i hennes händer stramar öfver knogarne, som vore det färdigt att brista, då hon vrider dem i hejdlös ångest. Janson Abr. 87 (1901). Bakbindningen (på skidan) spännes så, att foten sitter stadigt i bindningen utan onödig stramning. PåSkid. 1918, s. 291. Ditt hår låg stramat under mössans rand. Wilhelm Jord 92 (1935). Hästen kände tömmen strama. SvHandordb. (1966). — jfr TILL-, UPP-, ÅT-STRAMA. — särsk.
a) om klädesplagg: sitta stramt l. trångt l. snävt, sitta åt, vara snäv; äv. opers.; ngn gg äv. tr., med obj. betecknande klädesplagg: göra stram, få att sitta stramt, sträcka l. spänna. Blusen stramade över de höga brösten. Kjolen stramade om baken. Rocken stramar i armhålorna. Weste (1807). (Den förlägne) hifvade axlarne som om det stramade i kläderna. Strindberg Fagerv. 130 (1902). Benkläderna, som stramas med hällor. Hallström i 3SAH 24: 210 (1910). Mina .. med sin schalett och sin stramande blårutiga bomullsklänning. Siwertz Ung 116 (1949). (Rocken) stramade svårt över skuldrorna. Sjöwall o. Wahlöö MannSäffle 162 (1971). — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. ngt stramar ngn, betecknande att ett klädesplagg sitter stramt (t. ex. över en kroppsdel) på ngn. Rocken stramar mig öfver axlarna. Weste FörslSAOB (c. 1817).
b) i uttr. strama på ngt (jfr 2), strama åt ngt, göra ngt stramt; i sht i fråga om tyglar l. tömmar (äv. i uttr. strama i tyglar osv.). Hon gick alltid och stramade på munnen, som vore hon rädd att släppa fram något. Edgren ESkr. 2: 140 (1892). Ryttaren stramade på tyglarne. Janson Abr. 180 (1901). Dahllöf Storstygg. 10 (1911: i tömmarna). Filippa fick strama i tyglarna för att .. (hästen) inte skulle ta backen i trav. Krusenstjerna Fatt. 3: 304 (1937).
c) (numera föga br.) i utvidgad anv.
α) med subj.-växling. (Flickan) böjer hufvudet för att kyssa den bruna bombasinen (i klänningslivet), men halsen stramar mot kragen. Strindberg SvÖ 3: 174 (1890).
β) om häst: ta sats (med hoven) l. skjuta ifrån l. spänna o. d. Den skälfvande hästen hon gång efter gång / Än smeker, än sporrar och äggar, / Han stramar med hofven i mark och tar språng. Wirsén Ton. 83 (1893).
2) motsv. STRAM 2, i uttr. strama på ngt (jfr 1 b), räta på ngt (se RÄTA, v.1 2 a β); äv. refl., i uttr. strama på sig, räta på sig (se RÄTA, v.1 2 b α). Översten log inte .. Snarare såg det ut som han stramat på sig. Belfrage Väg. 131 (1918). (Hon) stramar på nacken, gör sig mycket hög och rak. Browallius JosGipsm. 15 (1935). — jfr UPP-STRAMA.
3) motsv. STRAM 4, i bildl. anv. av 1 (o. 2), betecknande att ngt spännes l. sträckes l. dras åt l. sluter sig hårt l. tätt kring ngt (o. sålunda hindrar l. hämmar); tr. o. intr.; äv. motsv. 1 a; äv.: åstadkomma upprätning av (ngt som slappnat o. d.); äv. motsv. STRAM 4 c: göra sträng(are) l. hård(are). Nya värdigheter likna .. nya kläder — de strama här och der. Zeipel Set. 3—4: 29 (1847). Ditt hjärta strams vid tanken, att den lycka, / Som än är din, kan mistas äfven den. Schiött SkildTonart. 11 (1891). Fåfängt stramar / Förnuftet nu sin tygel. Wulff Petrarcab. 505 (1907). Vad särskilt pressen angick, stramades regimen, då hovkanslersämbetet 1836 uppdrogs åt Hartmansdorff. SvLittH 2: 354 (1919). Tattarens trånga frihet. Stramande som hans kavaj. Lundkvist Vindingev. 11 (1956). — jfr TILL-, UPP-, ÅT-STRAMA. — särsk.
a) (mera tillf.) refl.: strama upp sig (se STRAMA UPP 2 slutet). Jag darrade .. av skräck och spänning .. Men jag stramade mig och svarade med hackande tänder. Nilsson BombiNick 210 (1946).
b) motsv. STRAM 4 a β, i fråga om ekonomisk åtstramning. Den stramning som .. af olika orsaker framtvungit räntestegringen å de oss närmast påverkande marknaderna. SDS 1899, nr 467, s. 2. Om .. (långivaren) i ekonomiskt afseende stramade tyglarne, kunde (han) ruinera hela familjen Tellières. PT 1908, nr 56 A, s. 3. Stramning i penningmarknaden. Auerbach (1913).
c) (i fackspr.) motsv. STRAM 4 d, i fråga om inkokning av socker vid sockerframställning: ge (socker) hög sockerhalt gm stark inkokning; särsk. i den särsk. förb. STRAMA IN.
STRAMA TILL10 4.
1) till 1: (snabbt l. plötsligt) strama (ngt); särsk. med avs. på dels livrem o. d., dels ansikte l. ansiktsdrag; äv. dels utan obj., dels i pass. övergående i deponentiell anv.; äv. intr.: bli stram(are); äv. opers.; äv. motsv. strama 1 a. Löjet stramade till om läpparna, det kom ett par ryckningar, och så var gråten där. Bergman Dröm. 102 (1904). Man (får) inte .. strama till så att .. (stygnen) rynka sig. Sömnadsb. 125 (1915). Vi fingo lov att strama till svältremmen. Mörne ÄventV 183 (1929). Ett otympligt leende stramade till dragen i hans ansikte. Lo-Johansson TvivlIdr. 52 (1931). Hon känner sig brinnande varm, lemmarna känns spända, det stramar till över underlivet och en mäktig åtrå griper henne. Martinson Kvinn. 131 (1933). Palmers drag stramades till. Edqvist SvartSyst. 278 (1961). Den blå klänningen stramade till över höfterna och skinkorna när hon gick. Wahlöö Lastb. 39 (1962). jfr tillstrama.
2) till 1 o. 2, om person: (snabbt l. plötsligt) bli stram(are) o. rak(are) i hållningen, (snabbt l. plötsligt) strama upp sig (se strama upp 1 slutet); äv. refl.; äv. med inbegrepp av tanke på psykiska förhållanden (jfr 3). Pojken stramade till sig och stack pilbågen i fickan. Alving Bellm. 241 (1907). Vickberg stramade till (vid baronens spydighet o. sade:) .. ”Hvad befaller ers nåd?” Bergman HNådT 263 (1910). Soldaterna strama till och stå orörliga. Knöppel Barb. 62 (1916). Fridegård LHård 200 (1935).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (jfr strama 3); tr. o. intr. (En permanent) intressekollision inom det vida (engelska) riket måste växa i samma mån banden stramas till. Kjellén Stormakt. 2: 60 (1905). Carl Larssons linjer ha stramat till. Engström Aftongl. 46 (1914, 1932). Galopprytmen i stroferna 16 och 25 (i dikten ”Sandels”) .. är icke galopp för lösa tyglar — rytmen stramas till ett par gånger. Hedvall RunebgStil 182 (1915). Kriget (tvang) England att strama till tyglarna. Enckell KlagVindÖ 31 (1937). TSvLärov. 1943, s. 382 (intr.). jfr tillstrama. särsk. motsv. strama 3 b, i fråga om ekonomiska förhållanden. Vi .. böra (icke) kasta oss in i nya företag, som endast ytterligare skulle strama till pänningmarknaden. GHT 1898, nr 285, s. 3. Kurserna strama till (dvs.) på börsen. Harlock (1944). —
1) till (1 o.) 2: räta upp l. spänna (ngn l. ngt; se räta upp 1); ofta med inbegrepp av 2, med tanke äv. på psykiska förhållanden; äv. med avs. på hår: sätta upp stramt sammanhållet; i sht i slutet. Då han lyft på hatten, varsnade hon äfven den andre .. och hela hennes gestalt stramades upp, därvid. Ullman FlickÄra 56 (1909). Håret .. stramades (under empiren) ofta oskönt upp i nacken. Kleen Kvinn. 38 (1910). Någon .. tar ett tag i skruven och stramar upp kvinten lite .. då få vi se hur det låter. Larsson Hemmab. 95 (1916). särsk. refl., i uttr. strama upp sig, räta upp sig (se räta upp 2); stundom svårt att skilja från 2 slutet. (Hon hade på sig skorna) med högsta klackarne, hon hade stramat upp sig till högsta möjliga längd. Benedictsson Ber. 176 (1888). Vaktposten slog gevärskolven i asfalten, när han stramade upp sig till giv akt. Essén KessGen. 120 (1915). Den berusade försökte strama upp sig. SvHandordb. (1966).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr strama 3); särsk.: öka stramheten hos (ngn l. ngt); skärpa (se skärpa, v.1 I 11); i sht i slutet. Han visste så väl hur detta nervösa temperament kunde strama upp den klena fysiken till det allra yttersta. Benedictsson FruM 206 (1887). Jag har då en gång för alla satt mig i respekt hos henne, och jag stramar upp tyglarne ibland! Idun 1888, s. 377. GbgP 23/10 1980, s. 19. särsk. refl. (jfr 1 slutet), i uttr. strama upp sig, om person: räta upp sig (se räta upp 2 c) l. resa sig (ur andlig försoffning o. d.) l. ta sig samman o. d.; äv. om ngt sakligt. Benedictsson Dagb. 2: 288 (1887). Han (hade) svårt för att strama upp sig till en tilltagsenhet som var hans natur emot. Benedictsson o. Lundegård 148 (1888). Ett tag stramade han upp sig och gjorde ett mopsigt försök att neka. Siwertz Sel. 1: 82 (1920). Västra landborgen, som mellan Borgholm och Köping stramat upp sig till en ståtlig klintrand, försvinner. TurÅ 1921, s. 89. (Hon) Tyckte att hon inte kunde klara sig utan åtminstone en öl, något litet att strama upp sig med. Fogelström Minns 91 (1964). —
STRAMA ÅT10 4. till 1: dra i l. sträcka l. spänna (lina o. d.) så att den blir stram l. stramare; dra åt osv. (lina osv.) så att den l. det sluter sig hårt kring ngt; ofta intr.: sitta stramt åt (kring l. om ngt o. d.). Lösa tyglar, färdiga att blixtlikt stramas åt för att stödja en snubblande häst. Lindqvist Dagsl. 3: 184 (1904). (Liebladet) bindes fast vid orvet med en rem som stramas åt med två träkilar. Rig 1938, s. 184. Han tyckte att huden stramade åt över hans ansikte. Eriksson ÖmhHung. 160 (1948). Banden stramade åt om hans handleder. SvHandordb. (1966). jfr åtstrama. särsk.
a) motsv. strama 1 a, om klädesplagg: strama (se strama 1 a) kring l. över (kropp l. kroppsdel). Ribbing BarnFostr. 55 (1892).
b) mer l. mindre bildl. (jfr strama 3); äv. med opers. subj. Strama åt fantasiens tyglar. Lindqvist Dagsl. 2: 128 (1900). Slägtbanden strama åt, familjeförbindelserna taga ut sin rätt. PT 1903, nr 97 A, s. 3. De sista månaderna har det stramat åt ganska påtagligt (på arbetsmarknaden). GHT 1944, nr 9, s. 4. (Författaren har) stramat åt sin stil så att den praktiskt taget aldrig låser sig i attributanhopningar och metaforkrångel. BonnierLM 1954, s. 215. SträngnHist. 288 (1959). särsk. i fråga om ekonomiska förhållanden (jfr strama 3 b); äv. utan obj. VL 1908, nr 114, s. 4 (utan obj.). Penningmarknaden stramas åt i England, Tyskland, Frankrike och öfverallt. SkogsvT 1909, s. 471. 1916 års skörd slog fel i större delen av vårt land och importen stramades åt. SvFolket 11: 40 (1940). Svenskarna stramar åt. Bilförsäljningen går ned. GbgP 2/3 1989, s. 17.
1) till 1: stramapparat. (Gavelstagen till tältstängerna) bör vara försedda med stramare. TurKal. 1927, s. 91. Lind Vinterutrustn. 87 (1976). jfr åt-stramare.
2) sport. till 1, i fråga om fotboll: hårt slagen straffspark (som kommer målnätet att sträckas stramt). Andra ”stramarn” slog han rätt på målvakten. IdrBl. 1935, nr 6, s. 10. GbgP 16/10 1988, s. 50.
3) (vard.) till 3, bildl., om snaps l. sup tänkt ss. ngt som skall strama upp den drickande, uppstramare. Widerberg Drak. 114 (1959). Asklund BrödKlar. 190 (1962). jfr upp-stramare.
Spalt S 12506 band 31, 1991