Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRAMASETT stram1asät4 l. STRAMAZZETTE stram1asät4e l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Den i Lindskog Spelb. 216 (1847) förekommande formen stramazze är felaktig för stramazzett(e).
Ordformer
(stram- 1757 osv. stramm- 1961. -as- 1757 osv. -az(z)- 1838 osv. -ett 1849 osv. -ette 1838 osv. -etter, pl. 1757 osv.)
Etymologi
[av it. stramazzetto, eg.: nedslagning till marken, till stramazzare, kasta l. slå till marken, till stramazzo, nedslagning till marken, av strame, halm, av lat. stramen, halm, till roten i sternere, strö (se STRÖ, v.1) o. materassa, äv. materasso, madrass (se MADRASS). — Jfr STRAMASETTON, STRAMMA, sbst.; jfr BLoman i BellmStud. 14: 18 (1961)]
(förr) i kortspelet trisett, om förhållandet att ett av de spelande paren tog hem alla stick utom ett (som icke fick innehålla kort som gav motspelarna extra poäng) o. fick tillgodoräkna sig tre vunna partier; jfr STRAMMA, sbst. Jag wardt inwecklad i ett Trisette-parti, där gjorde jag ett helt duszin Calader och Stramasetter, med en oändelig hop enkla spel. Bergius Småsak. 1: 106 (1757). Strammazette räknades som tre vunna partier. BLoman i BellmStud. 14: 18 (1961).

 

Spalt S 12511 band 31, 1991

Webbansvarig