| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
1) om forngrekisk fältherre l. om högre forngrekisk ämbetsman (med militära befogenheter); särsk. om var o. en av de tio härförare som fr. o. m. 501 f. Kr. gemensamt ledde Atens krigsmakt; äv. om provinsguvernör i de hellenistiska monarkierna. NF (1891). Medborgerliga hedersposter har Sofokles ofta beklätt, bl. a. var han tvenne gånger strateg (fältherre). Montelin VLittH 1: 94 (1930). I de hellenistiska monarkierna var strateg titeln för provinsguvernörer. 2SvUppslB (1953).
2) person som leder en självständigt opererande här l. en krigsmakt l. ett lands stridskrafter o. d., härförare, fältherre; numera vanl.: härförare osv. som behärskar strategin (se STRATEGI 1). SKN 1841, s. 132. Hjältekonungens (dvs. Alexander den stores) strateger / samlats kring sin höfdings sista bädd. Runeberg Dikt. 31 (1909). ”Vad kommer dig att tro, Sandro, att du bättre är i stånd att bedöma den japanska armén och marinen än en av våra berömdaste strateger?” frågade Nicky med en anstrykning av sarkasm. Hildén Michajlovič När 211 (1933). jfr SJÖ-, SKRIVBORDS-STRATEG.
3) i bildl. anv. av 2: person som (gm skickligt manövrerande) har förmåga att långsiktigt o. övergripande leda l. behärska ngt (t. ex. ett företag) l. personerna i sin omgivning (o. därigm göra sig gällande o. d.); person som behärskar den strategi (se d. o. 2) som krävs (inom ett område); jfr STRATEGIST. Fin strateg, som han är, insåg Kalle Blom genast övertaget i sitt lugn och sin självbehärskning. Carlsson 4711 65 (1921). Han var en skicklig strateg, som noga kände examinators käpphästar och svagheter. HågkLivsintr. 19: 146 (1938). Marskalken är en patiens för strateger — något för patiensbordets ”fältherrar” alltså. Cronsjö 100Pat. 84 (1968). jfr SKRIVBORDS-STRATEG.
-KOLLEGIUM. kollegium (se d. o. 1) utgjort av de tio strategerna. Almquist VärldH II. 1: 165 (1931). —
Spalt S 12566 band 31, 1991